Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tuna - Tunaberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stedt, men synes på 1300-talet tillhört
erkebiskop Johannes Jerekini, som skall
här låtit uppföra ett stenhus; denne
erkebiskop nekade, i enighet med sitt
domkapitel, uti offentlig protest af år
1415, att erkänna Lunds erkebiskop som
Sveriges primas.
Tunaberg, socken uti sydöstra
hörnet af Nyköpings län och Jönåkers
härad, utmed Bråvikens norra strand, mellan
Nikolai socken, Marsviken och
Bergshammar i n. o., Tuna i norr, Lunda i
n. v, Qvarsebo af Linköpings län i s. v.;
omfattar, med nära 2 mils längd från
öster till vester och 1/2 till högst 1 mils
bredd, en areal af 0,768 qvadratmil land,
0,048 vatten (enligt Hahr), (0,972 qv.mil
land efter Tham). Socknens grundyta,
hvilkens allmänna höjd öfver hafvet
ingenstädes öfverstiger 100 fot, är beströdd
med större och mindre berg och kullar,
som äro de sista ostliga utskotten af
Kolmårdshöjderna. Deras egna höjder
hinna sällan till 150 fot öfver
omgifvande dalar eller slätter; dessa bestå dels
af odlingsbar jord, dels af kärrmark, hvaraf
tinnas stora sträckor utbredda i socknens
nordvestra del. Den förra utgöres
gemenligen af sand eller lera, hvaraf
sanden är hufvudsakligen rådande i vestra
och leran i östra delen af socknen. —
En linie dragen mellan Näfveqvarn och
Stora Bärskärr bildar en ungefärlig
skilnad mellan de båda arterna. Under
sandbädden möter man vanligen ett mer
eller mindre mäktigt lager af lera, som
i sin ordning hvilar på en bädd af grof
klappersten eller s. k. ör, hvarunder
grundberget vidtager. Bland de uti dalarne
i mängd kringströdda block har man
påträffat lösa stenar, af en rödbrun
porfyrart, som egentligen är hemma i
Elfdalen, äfvensom flera kubikalnars mäktiga
block af rödgul öfvergångssandsten,
liknande den i så stor myckenhet i Koslagen
och Stockholms skärgård förekommande.
— Socknens strand alltifrån
Ostgöta-gränsen mot hafsbandet är beklädd med
tätt vid hvarandra liggande höjder,
hvilkas brant sluttande bergssidor dels
fortlöpa på ett kort afstånd från stranden,
dels ofta tvärt nedstupa i vattenytan.
Dessa höjder innesluta vikar, hvarifrån
vanligen ytterligare en liten däld
fortsätter mot norr med sitt lilla vattendrag
på bottnen. Bland dalarne förtjena nämnas
tvenne, den uti hvilken Tomtabäcken har
sitt lopp och börjar mellan Hultebo och
Kärrgrufvan, fortsättande förbi kyrkan mot
Skarasjön, Mellansjön och Långsjön, samt
den genom hvilken Näfån rinner.
Bergarterna bestå hufvudsakligen af
gneiss-arter, inneslutande en mängd dels
lager-formiga, dels gångformiga bildningar af
andra arter och malmtillgångar. Mellan
Stora och Lilla Uttervik träffas vid torpet
Ströinshult en egendomlig ny bergart,
som utgöres af en småkornig eller
finkornig blandning af mörkare eller ljusare
grön eller gulgrön augit, brunröd granat
och mörkbrun olivin (se vidare
Wetensk.-Akadem. handl. år 1848: Försök till
geogr.-mineral. beskrifning öfver
Tunabergs socken, af A. Erdmann). Af stort
intresse äro de inom socknen
förekommande malmanledningar; här har neml.
koncentrerat sig 6 olika metallföreningar,
neml. jern, kobolt, koppar, blv, silfver
och zink. Af jerngrufvorna äro
Dammgrufvefältet och Kärrgrufve, de förnämsta:
ur Damm- och Skeppsviksgrufvorna
upphemtades 1861: 4,223 centn, ur
Storgrufvan 7,232 centn.; Carl
Gustafsgrufvan är en urgammal koppargrufva. Den
förnämsta är dock Tunabergska
koppar-och koboltmalmfältet, som i förstone hyst
en så ymnig malmtillgång, att en särskild
bergslag derpå varit grundad, hvars
privilegier skola blifvit stadfästade af kon.
Erik XIII (se vidare nämnda Erdmanns
beskrifning i Wetensk.-A kadern, handl. år
1848). År 1860 tillgodogjordes af
garkoppar endast 13 sk℔. 7 l℔ 15 ℔, och
åstadkoms s. år 18 sk℔ kopparsmide.
Annu räknas dock bergsbruket i förening
med skogsbruk lör socknens hufvudnäring,
hvarjemte idkas åker- och ängsbruk å
dels lerjord, dels mojord, samt
strömmingsfiske, och sjöfart för Näfveqvarns
bruk. Hemmantalet är 34 1/4 mtl, hvaraf
15 1/2 skatte, 1/2 krono, 18 1/4 frälse,
taxerade till 722,800 rdr, hvartill komma
verk och lägenheter, tax. till 113,800
rdr. — Folkmängden år 1860: 1,503,
uppgick 1864 till 1,525. — Socknen,
förut varande en del af Tuna, under
hvilken den ännu upptages i 1825 års
jordebok, erhöll särskild prest 1626, då
hon blef annex under Tuna. Till år
1688 gick sockengränsen fram utefter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
