Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Väldiga händelser rullade förbi min stilla trädgård
medan jag gick där och letade efter de första
maskrosbladen åt kaninhonan. Hennes första kull av
ungar tycktes mig vara en första avbetalning på min
skuld till Julius. Medan han låg vid Västkusten med
någon kunglig kommitté kom hon med den andra
avbetalningen. Jag hörde mycket lite av honom, men
en dag råkade jag läsa i tidningen att hans
betänkande nu skulle inlämnas till regeringen. Jag visste
då att jag måste packa och fly eller stanna och förgås
och beslöt mig för det första alternativet. I sista
minuten tog jag farväl av trädgården, ån och
kaninhonan som nu var dräktig för tredje gången. Träden
skakade sina tunna, gulnade kronor över mig och
kaninhonan frynte på näsan då jag gav henne
rödbetsblast. Jag bad henne sköta sig väl och uppfylla
kaningården, ty den var min avskedsgåva till
borgmästare Stenås som skulle hjälpa honom att komma
över det värsta.
När kaninhonan inte orkade mer blast skuttade
hon in i sin bur igen. Jag däremot lämnade min helt
försiktigt och aktade mig att väcka uppseende med
stora koffertar. De fick stå där packade med allt
sådant varmed jag satt min prägel på vårt hem i
tretton år. När Julius kom hem satt jag på
stockholmståget och hemmet befann sig ungefär i samma
skick som då jag drog dit in som ung.
Det föreföll mig fullkomligt riktigt att fly. Jag
var övertygad att de försöksmånader som följt på
Julius upptäckt att jag i två år endast mekaniskt ut-
7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
