Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karna att hon gärna kan komma upp själv och
hämta sina vanliga femhundra hos mig på nyåret.
— Det tror jag inte hon gör, sa Karl tveksamt.
— För all del, då ska jag skicka dem, svarade
jag och la på luren mitt i en förklaring från Karl,
som jag i själva verket borde haft all nytta i världen
av att höra till slut, ty den gick ut på, fick jag veta
sen, att Karna numera ville reda sig själv. Som det
nu var kändes det onödigt bittert. Jag tyckte om
att hjälpa Karna med hennes studier, ty jag hade
fortfarande dåligt samvete att jag på Kristians bud
svikit min lilla systers tillit och krossat hennes
barnahjärta. Det var ju helt mitt eget fel att hon
vände sig bort från mig och till min svägerska, som
hade tid med henne, men jag ’tyckte att hon
utnyttjade mig på ett rått sätt då hon inte ens ville träffa
mig så lång stund som det tog att tacka för en
check.
Jag fick vänta så pass länge på mitt paket att jag
hann liksom inrätta mig efter den chock jag fått.
Då jag äntligen kom hem hörde jag hur Ethel stod
och skrek interurbant i telefon: greven kretsar
kring Agnes som en kirurg som inte kan bestämma
sig om han glömt en sönd eller en gasbinda i såret!
Snabbt som en tanke ryckte jag luren från henne
och fick hans förargade svarsreplik i mitt öra. Jag
gjorde allt för att få honom att förstå hur glad jag
var att han ringt, men den älskade rösten lät helt
tvungen i sina svar som naturligt var, och jag bör-
30
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
