Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nära håll. På grund av spanska sjukans härjningar
bland personalen hade jag fått placera mig som
bil-jettförsäljerska i den lilla kassaburen utanför vid
entrén. Jag hade hört folks anmärkningar när de
lämnade utställningen, jag hade haft hand om alla
pressurklippen och sett hur fackmässigt Tuff
avrättades av kritikerna och hur liket sedan sköljdes
bort av en våg av kåsörhumor. Jag hade sett Tuff,
slängig och artistisk i sin mörka skjorta, släntra
omkring i lokalerna och le hjärtskärande åt folks
frågor om vad tavlorna skulle föreställa. Jag visste hur
illa det lyckats för Siri Malmgård att behärska sin
besvikelse och förtvivlan över den smälek som så
oväntat fallit över hennes man och konstsalong.
Förutom Ethel hade en enda person visat sig
oberörd av den allmänna förkasteisen över
utställningen, och det var Kristian Hoheneck. Jag hade
själv bakom mitt matta glas i kassan hört när
Kristian avfärdade kritiken med så små medel som man
använder för att knäppa bort ett dammkorn från en
rockärm. Det generade honom inte det minsta att
kritikerna och rolighetsmakarna hade en annan
mening om Tuffs konst än han själv. — Jag tror att
herr Malmgård kommer att lära oss ett nytt sätt att
se, hade han sagt, varpå han kort och gott tog Tuff
med sig till Sporreholm över weekend. Jag hade
kommit in till Siri med den obetydliga dagskassan
kort efter det Kristian farit åstad med Tuff. Hon
var mycket lättad över att han kommit ifrån på ett
tag, och tacksam över Kristians uppmuntran som
39
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
