Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ning, likt Tennyson ansåg hon tydligen att det var
Guds vilja så. Nå, detta kunde jag ju förstå när det
gällde en dam som inte hade långt till sjuttitalet och
som hunnit bli överlägsen, befriad och resignerad.
Men varför skickade hon mig ett förtäckt
meddelande därom?
Något skäl måste ju finnas. För det första måste
ju Jack ha underrättat henne om min existens och
om... varjehanda. Det såg inte bättre ut än att han
varit hemma och diskuterat med sin hustru
möjligheten att helt informellt få förena sitt liv med mitt.
Jag fick inte något erkännande i klara verba, men
jag förstod ändå på honom att det var så.
Men hans kommentar över versen som jag visade
honom var en annan än jag väntat. Det var som
om hans hustrus ädelmod kvarlämnat en liten tagg.
— Jag tycks tillhöra de män som absolut inte
kan uppväcka svartsjuka hos kvinnor, sade han.
Eller vad tror du, Agnes?
— Jag tror visst att du kan förvandla mig till en
furie, sade jag, för det var det snällaste jag kunde
säga. Frågan är om jag kan göra dig svartsjuk.
Och när jag sagt det, bet jag mig i tungan, ty jag
hade faktiskt därmed gått händelserna i förväg.
Dock inte långt i förväg, märkte jag strax.
Han sade att han inte var det minsta svartsjuk på
min man och då berättade jag för honom om Kristian.
Han förstod att det sigill Kristian bränt in i mitt
hjärta, det kunde ingen plåna ut. Men han hade
heller ingen ärelystnad att göra det. Även om jag
149
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
