Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
behärskning man kunde åstadkomma. Jag släckte
mitt ljus och gjorde ett försök att komma till ro.
Men omkring mig hävde sig oron i stora mäktiga
vågor. I mörkret omkring mig fanns något stort och
välvande, jag kom att tänka på "korallbankar av
klappande hjärtan", korallfärgen smög sig in i mitt
medvetande utan hjälp av synnerv och ögonlins.
Dessa otaliga hjärtan steg och sjönk, steg och sjönk,
de hade i sin nakenhet samma färg och lydde samma
rytm. Kännetecknen man och kvinna, tysk och
fransman var dem berövade. Samma djupa kunskap om
vad det är att älska, förlora, förblöda hade de alla,
samma djupa hjälplösa okunnighet om det öde som
förbereddes dem. I dessa röda dyningar sjönk mitt
hopp som jag sökt hålla uppe genom åren och
försvann.
När jag tyckte jag inte kunde uthärda mera kom
jag ihåg Möllerbachs bok som jag så motsträvigt
tagit emot, och jag tände för att pröva om den
verkligen kunde ge mig annat att tänka på. Men ack,
vad angick det mig att "kvinnornas glömda historia
steg upp bakom horisonten". Vad var det för idé
att "den kunde ge oss nyckeln till det nuvarande
läget!"
Jag slängde boken, störtade upp ur min säng och
öppnade fönstret. Inte ett ljud hördes mer än den
sakta susningen av de millioner klappande hjärtan
som uppfyllde mörkret i natt. Jag lade mig i
fönsterkarmen och grät. Jag undrade hur det skulle bli att
uppleva ett krig igen, jag undrade om de spasmiska
162
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
