Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
söndag var historiskt och avgörande för hela
Sveriges framtid. Det gällde ju för de frisinnade att ta
igen vad de förlorat genom sin sprängning året förut.
Det var omöjligt att säga om de förstod det eller
ej. Deras ansikten förblev orörliga. När jag tänkte
på mitt eget föredrag förstod jag att det var
hopplöst och från början dömt.
Arrangören frågade om jag hade någon önskan
om vad som skulle sjungas som inledning till mitt
föredrag, och jag svarade att jag skulle tycka
mycket om den där psalmen: här var mellan ljuset och
mörkret en strid, ty därom handlade mitt anförande.
Och den sjöng man också så att godtemplarhusets
väggar bågnade. "Dock segrade ljuset till evig tid."
— Nu tror de att du förutspår Carl Gustaf
Ekman evigt herravälde, viskade Ethel till mig.
Mitt föredrag var byggt på intryck både av Jack
och von Holst, som — har jag tyckt sen — kanske
inte riktigt passade hop.
Jag började med att berätta mina vackra sagor,
som Ethel uttryckte det. De handlade om de franska
soldaterna som hellre lade av uniformen och gick
ner i gruvorna än terroriserade de vapenlösa
tyskarna. Om Krupps arbetare som gladdes åt att
fabriken inte gjorde vapen längre fast de själva fick lida
därför. Om von Holst och krigsrätten över honom
och om den osynliga krigsrätt som hölls med alla folk
vilka inte’kunde lägga av hat och misstro och
förberedelser till nya krig. Inför den himmelska
krigsrätten, sade jag, står även vi svenskar till ansvar.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
