Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
åköpingsborna gjorde, så hade han aldrig sagt det
där om intellektuella kvinnor som var fanatiska
vänner av fosterfördrivningslandet i öster.
Ethel förstod att använda detta mot honom på
ett rent fruktansvärt sätt, i hänsynslöshet stod hon
inte honom efter, men han var ju representant för
kärlek, sanning och barmhärtighet och det var inte
hon. Den arme mannen kunde helt enkelt inte
försvara vad han sagt på ett helgat rum. Han teg.
Det var de väljare vilka kom ihåg katastrofen i
början av mitt äktenskap som vände stämningen mot
prästen till fördel för de frisinnade. Ändå var han
egentligen oskyldig, ty han hade inte haft en aning
om detta, han hade bara tagit till den förklaring
på mina ord om vänskap med Ryssland som låg
närmast till hands för en bildad svensk.
Då jag reste till Stockholm fick jag två buketter
vid stationen, anonyma med blomsterbud. Jag
försökte inbilla mig att den ena var från Karl, som inte
med ett ord hade givit sig till känna, men jag visste
mycket väl att så var det inte. Dessutom skrev Ethel
sedan till mig: vi har tagit reda på de ädla givarna
genom blomsteraffären. Den ene var Julius och den
andre var prästen.
Före oktoberkvartalet skrev Kristian och bad mig
för all del sluta upp med att skicka pengar till hans
mamma. Han besvor mig att tro att hans mor först
efter det hon sett mig i kyrkan hade bekänt att hon
fått ett regelbundet underhåll av mig och gjort av
17. —
Wägner, Hemlighetsfull.
257
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
