Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hänvisningen till »detronisationen» sköts i förgrunden såsom den svenske
konungens egentliga yrkande och begagnades på bästa sätt till de
öfriga tvistepunkternas fördunkling.
Konung August utfärdade ändtligen sina utlofvade universaler
om sitt återkallande af de saxiska trupperna, som enligt hans
kungsord »nu lära stå vid republikens yttersta gränser». Med åberopande
häraf och af sin smärta öfver att ej ha lyckats återbringa
provinsen Lifland under republikens lydnad, anförtrodde han, blott för
att trygga dess område mot fiendens obehöriga anfall, sin kungliga
person i dess skydd, eftersom republiken ensam ägde att förfoga
så väl öfver sina gränsers utvidgande och återtagande som öfver
hans egna företag, hvarvid han litade på dess förpliktelse att ej,
såsom konungen af Sverige befallde, låta förleda sig till en »i denna
fria nation oerhörd» otrohet. Därjämte kringsände han till de
europeiska hofven protester mot ett förfarande, som afsåge en
folkrättsvidrig uppvigling af främmande undersåtar till undergräfvande af
all monarkisk statsordning.
Kardinal-primas hade meddelat landtdagarna Karl XII:s
kungörelse, men därvid endast framhållit sina egna bekymmer under
förvärrade ålderdomskrämpor och hänskjutit de invecklade frågorna
till sina »högtärade herrars och bröders» mogna betänkande och
rådslag. Sedan han hunnit bilda sig någon föreställning om den
rådande stämningen, förnyade han (i slutet af september) sin
uppfordran till Karl XII att utrymma Kurland, hvars ockupation kunde
ursäktas, så länge den saxiska hären befann sig i närheten, men
efter dess borttåg saknade hvarje orsak. Republiken hade hittills
alltid utmärkt sig för kärlek och lydnad mot sin konung, hvadan
blotta ordet detronisation, som kränkte tolf århundradens ära, hade
sårat folkets finkänsliga öron och ökat dess ömhet om en furste,
hvars felsteg det ville rätta genom frihetens privilegier, men icke
genom ytterligheter. Republiken ville gärna mäkla fred emellan sin
konung och hans maj:t af Sverige, men yrkade att återfå allt det
artilleri, som svenskarne tagit i Kurland, emedan det rätteligen
tillhörde dess ständer i kraft af konung Augusts ordentligen daterade
gåfvobref.
Emellertid hade Kasimir Sapieha genom sina agenter begärt
svenskt skydd för sina littauiska gods emot Oginski och hans
konfederation, som å sin sida, också genom en beskickning, protesterat
emot Kurlands ockupation och den littauiska gränsens
öfverskridande, men blifvit utan vidare afvisade såsom saknande fullmakt
af republiken. Konungen begagnade tillfället för att utan
omedelbar konflikt med den littauiska adeln utvidga sina truppkvarter och
afvaktade dess ytterligare åtgöranden, innan han trodde sig böra
gå anfallsvis till väga. Han lät öfverste Hummerhjelm med en
ryttarkår betäcka de närmaste Sapiehagodsen och öfverstlöjtnant
Mejerfelt besätta den viktiga samogitiska kustorten Polangen, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
