Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vika tillbaka bortom Dyna efter att ha utlevererat sitt artilleri och
erlagt full betalning för sitt ohägn Inom republikens oantastliga
landamären. Det var för dem gifvet, att republiken ej behöfde något
bättre skydd ens för sin yttre frihet. När emellertid de svenske
kommissarierna beredde sig att till konungen inberätta hvad sändebuden
yrkat, begärde de senare någon betänketid för att afgifva en
ytterligare utläggning. De kunde likväl icke sinsemellan komma
öfverens om denna förklaring. Tvisten blef så het, att de hotade
hvarandra med sablarna, och det stannade därvid, att de i stället anhöllo
om skriftligt svar på hvad de redan andragit.
Det slutbesked de fingo lemnade intet öfrigt att önska, åtminstone
i utförlighet och tydlighet. De fingo först och främst veta, att
konungen vore republiken ingen tack skyldig för dess underlåtenhet
att deltaga i oförrätter, som de svenska vapnen med framgång
afvärjt. Republiken hade försummat att hålla sin konung i styr,
hvilket dock rätteligen och lätteligen borde ha kunnat ske på grund
af hans kröningsed. Hon hade sett genom fingrarna med, att han
förlagt sina trupper i Polen och Littauen, låtit äfven ryska trupper
inrycka där, utvisat Sveriges minister och eggat de littauiske
partiledarna till angrepp mot svenskarne. Det värsta är, att republiken
ännu skyddar sin konung inom sitt område. Konung Karl har ej
inryckt där såsom fiende eller för att göra sig någon vinst, utan blott
för att enligt folkrätten förfölja sin fiende, som skadat hans
provinser och kränkt Olivatraktaten. Så länge republiken gifver August
tillflykt och öfverser med hans tilltag, kan hon ej åberopa sin oskuld.
Om de saxiska trupperna fått i Polen förskaffa sig hjälpmedel, som
satt dem i stånd att angripa svenska provinser, så kan samma
förmån ej förvägras konungen af Sverige, så framt ej republiken vill
gynna den ena parten framför den andra och sålunda göra sig
delaktig i kriget. Att han skulle utkräfva sin ersättning för den skada,
som han lidit i Lifland, af kurfursten af Saxen och ej af konungen
af Polen, »synes något dunkelt». Ty för att ej tala därom, att
August skrutit med sin afsikt att återtaga just hvad republiken
förlorat, så gränsar icke Saxen till Lifland, och kurfursten af Saxen
har ju ej såsom sådan den lagliga myndighet inom republiken, att
han skulle kunna föra sina härar genom dess område för att
angripa dess vänner. Om åter republiken ej kunnat hindra detta
kurfurstliga öfvergrepp, då måste hon bekänna, att det rike
befinner sig i upplösning, där hvem som helst har tillfälle att begå
lagbrott. Andra folk ha ingen skyldighet att hålla till godo med
förnärmelser, som tillfogas dem i följd af republikens slapphet. Är
det tillåtet för kurfursten af Saxen att från Polen oroa Sverige, då
må det ock tillåtas svenskarne att förfölja honom in i Polen samma
väg, eftersom han dragit sig dit tillbaka. Om nödvändigt en sådan
skillnad skall uppdragas emellan konungen af Polen och kurfursten
af Saxen, då bör det ej möta något hinder, att, sedan kurfursten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
