Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
94
varit villig att göra utan en sådan förnedring, oaktadt det qval som plågade hans själ,
emedan han hade hoppats, att genom mandom, seger och belöning dämpa dessa känslor.
Hans förnuft hade, med kristendomens biträde, redan börjat verka någon mun-
terhet i hans bröst. Han hoppades, att försynen skulle skydda hans Nancy och hans Har-
riet, till dess han åter finge sluta dem i sina armar. Men hur förmörkades, inte hans
himmel, just då den hade börjat att klarna! Huru försvann icke allt det hopp, som nyss
börjat tändas i hans bröst! Huru blef icke det brittiska modet förqväfdt! På Britta-
niens kuster upprestes slafveriets tron och dess äkta söner krossades af en känslolös
myndighet;
Hans första afsteg ifrån sin förra ostraffbara vandel kunde inte annat än väcka
oro, då han började att tänka derpå. — Han hade under bitterheten af sitt öde råkat
klaga öfver himmelens beslut.
En af hans vildsinta kamrater hade förgiftat hans tänkesätt. En af styrmännen
hade nämligen funnit utväg att stjäla bränvin och lärde Randolph sina knep med uppmun-
tran att följa hans exempel. — Henry ryste i början vid tanken på ett sådant brott; men
kamratens lifliga uppmaningar snärjde honom i lastens nät. Han lyssnade till kamraten
och tog del i brottet.
Det dröjde inte länge, förrän hans konster blefvo upptäckta.
Han blef afstraffad och fastnaglad med en jernkedja på däcket, hvarest man ej
bestod honom mera än ett mycket knappt lifsuppehälle.
Nu började hans bjerta genom samlade bördor af vanära och skam att hårdna.
Hoppet var genom hans egna landsmäns grymhet släckt och han började nu gilla de bar-
bariska folkens lag: Lika mot lika, tand för tand, öga för öga, lif för lif.
Efter en tids fångenskap på däcket löstes hans kedja och han var förklarad för
tillfället fri. Orsaken dertill var, att fienden var i sigte och snart blef det strid, hvarför
hans tapperhet och mandom blefvo satta på prof. Han rusade fram på däcket under en
djupsuck till åminnelse af sin forna oskuld och dygd och trodde, att han nu skulle få
sluta ett lif, som hade blifvit honom en börda. — men så var inte ödets beslut.
Hans ransakning var ännu inte slut och hans olycksmått ännu inte fullrågadt.
Segern i detta sjöslag blef på fiendens sida och Randolph blef tillika med de öfriga,
som inte stupat i slaget, släpade i en plågsam fångenskap, som varade tills kriget var
slut. Fångarne kommo då hem, men inte för att njuta någon frihet, utan för att börja
ett nytt elände. De måste utan hem och vänner tigga sig bröd i ett land, som de genom
sin tapperhet sökt försvara.
Randolph, ännu en gång hemkommen till fäderneslandet, anhöll hos det befäl,
hvarunder han tjenat, Om betyg öfver sitt uppförande, hviiket äfven gafs honom. Med detta
i sin hand begaf han sig till amiralitetet för att få ut sin sold. — Men der fick han
det svar, att den redan på ett dylikt bevis var utbetalad till en annan och att det bevis,
som han företedde syntes vara falskt.
Dermed måste han nöja sig, till dess att han kunde skaffa ett bättre bevis på,
att han var den verklige Randolph.
En så svår och oförmodad motgång kunde inte annat än öka hans bekymmer;
men han lät likväl inte allt sitt mod ännu falla.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
