Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
129
Parviainen följde efter henne från den ena salen till den andra, tills jungfrun slut-
ligen stannade i ett praktfullt gemak, der för ett ögonblick hennes krafter syntes öfver-
gifva henne.
’’Jaså!” utropade den förgrymmade och svartsjuke Parviainen. ”Jaså! Sköna
jungfru! En lycklig händelse har löst förtrollningen eller rättare sagdt knuten. — Ja,
jag undrar nu inte mera öfver det djerfva språk, som ni städse fört mot mig, jag undrar
inte på den ovilja, som ni visat mig och det trotsiga humör, hvarmed ni under sista tiden
uppträdt! — Jaså! Er flykt är öfverenskommen och besluten! Er flykt! Guds död!
Blygs ni inte, jungfru!”
Nu hade jungfru Edla åter fattat sig och trotsigt svarade hon:
”Blygs? Hvarför skulle jag blygas?”
”En kostlig fråga, minsann!” utropade Parviainen.
”Är det då ett brott att följa den man, som skall blifva min make?”
”Ah!”
”Att följa den jag älskar?”
”Såå!”
”Nej, det är det inte och jag ändrar inte mitt beslut. Jag flyr från detta hus!”
”Såå! Ja, men det förbjuder jag! Jag begagnar min magt såsom förmyndare!”
”Nedrigt!”
”Ja, det är allt ett litet ledsamt omen, som inte var beräknadt.”
”Men ett hinder, som man störtar kull!”
”Edla!”
”Ja, jag fruktar inte edra rynkade ögonbryn, lika litet, som jag fruktar eder ry-
tande stämma, hvilken föga passar inför en qvinna!”
”Hvad hör jag! Tillrättavisningar!”
”Ja, jag vågar tillrättavisa eder!”
”Jag är er fosterfar!”
”Ja, ni är min fosterfar och det namnet vet jag att skatta efter sitt värde!”
”Det synes inte så.”
”Ah! Det skattas efter värde! — Min fosterfar kallas ni och är det till namnet.
Men då — ni vet det sjelf — allt intill för ett halft år sedan enfosterfaderspligter af
er blifvit helt och hållet åsidosatta, så vill jag fråga, hvad det är för ett brott, om slut-
ligen min ungdom rycks undan den åldrige tyrann, som förtrycker mig?”
”Barn! Barn! Hvar har du lärt detta trotsiga språk, så otacksamt mot den,
som du borde älska och vörda!” sade Parviainen med ett mildt tonfall i sin sträfva stämma.
”Älska och vörda?”
”Så lyder Guds fjerde bud. — Jag är dig i faders ställe.”
”Det har ni inte visat. Faderskärlek har aldrig spårals i edra handlingar mot
mig. Hvarför då fordra kärlek och vördnad af mig. Erkänslan följer blott i välgernin-
garnes spår! Hvar äro edra?”
”Är detta,” sade Parviainen, ”den frukt, som du bjuder din ungdoms fostrare att
skörda. Är det den lön jag får för all den omsorg, som jag haft för dig, för all den
kostnad, som jag haft för din uppfostran, hvilken jag ombesörjt med ett nit, som är ovan-
Wasaättlingarne. 11. b
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
