Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
203
satte han, *att låta döda dem. I skolen blifva deras bödlar, så, sant eder konungs gunst
och edra lit äro eder kära.”
Knektarne ryggade tillbaka för detta uppdrag, men de vågade likväl inte neka
att utföra det af fruktan för sina egna lif.
De begåfva sig derför till herr Svantes fängelse för att aflifva honom.
De togo då först af sig sina sidovapen på det att fångarne inte skulle komma i
tillfälle att rycka upp dem och försvara sig dermed. Derefter öppnades dörren och en af
knektarne gick in. Han låtsades vara drucken och raglade fram på golfvet för att lättare
kunna nalkas fången.
Då herr Svante fick se honom raglande, sade han vänligt:
”Är du tung i hufvudet, min vän, så gå och lägg dig.”
Detta vänliga tilltal verkade på knekten till den grad förlamande, att han gick
ut ur fängelset med oförrättadt ärende och sade, att han inte kunde utgjuta den ädle
herrens blod.
’Du är en kruka!" ropade en af hans mer förhärdade kamrater och ryckte upp
dörren, samt tillsade herr Svantes dräng, att komma ut och hemta mat åt sin herre.
Då drängen kom, fattade knekten honom i armen och slängde honom i väggen,
så att mun och näsa flögo i blod.
”Hvarför slår du min dräng?” frågade herr Svante orolig.
*Du får nog värre sjelt!” svarade knekten rått.
”Hvarför kommen I hit?” frågade herr Svante och tilläde: ”Hans majestät har
i dag tillsagt mig sin gunst och nåd. Jag måste väl få hafva frid i mitt fängelse?”
Nu ankom herr Peder Gladd, som hörde denna fråga.
”Liten frid är eder detta,” sade han. ”Befall eder i Guds händer, herr grefve,
ty vi hafva fått befallning att taga eder af daga.”
Med lugn såg Sture på sina bödlar och svarade:
”Har hans majestät gifvit eder en sådan befallning, så utfören den såsom ärlige
och kristlige män och låten mig först få skriftermål och aflösning.”
’Dertill är nu ingen tid,” svarade Gadd.
”Då,” svarade Sture, ”befaller jag min själ i Guds händer, min kropp är i
menniskors.”
Han hann knappast sluta denna mening, förr än en af knektarne stötte sin hille-
bard i hans ena axel.
”Gud vara mig nådig! Du stack ej rätt!” jemrade sig den sårade och stapplade
baklänges mot sängen, der han svepte sparlakanet kring sig och pekade på sitt hjerta.
Flere män sprungo då fram och genomborrade honom.
Derefter kom turen till Abraham Stenbock, hvilken öfverraskades och nedstacks
i sin cell.
Erik Sture och Ivar Ivarsson skulle derefter aflifvas. De voro inbommade i en
mörk och låg cell och tillsades att komma ut för att få bättre bostad.
De följde kallelsen och fördes in i ett större rum, hvarest de genast angrepos af
bödlarne.
Men i detta rum låg det en stor hög med ved.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
