Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
ändringar i Calvinistisk anda, som jag förut fruktat, hvaiför jag återtog mitt förslag, hvilket
lyckligtvis föll ur konung Eriks minne.”
”Eders högvördighet ämnar då nu ånyo framtaga detta förslag.”
”Ja!”
Herrarne blefvo nu störda i sitt allvarliga samtal, ty markgrefvinnan Cecilia, hertig
Carl och en stor mängd jungfrur och junkrar, svenner och tärnor kommo under skratt och
glam ut i rummet från de närgränsande gemaken.
”Ah, eders högvördighet!” utropade markgrefvinnan och fäste sina strålande ögon
på erkebiskopen och räckte honom sin lilla hand, hvilken den gamle bispen fattade och
tryckte mellan sina.
”Eders högvördighet,” fortsatte markgrefvinnan, ’var helt visst inbegripen i ett
allvarligt samtal, som vi kanske störde.”
”Lek och allvar trifvas väl tillhopa,” svarade erkebiskopen mildt.
”Det låter ni nog inte edra prester predika i kyrkorna, eders högvördighet, ty
der stå de så gråtmilda och tala, under det att de då och då föra handklädet till sina
ögon,” tillät sig markgrefvinnan att skämta.
”Eders durchlauehtiga nåd behagar skämta,” svarade Laurentius Petri.
”Ett dåligt skämt, menar ni förmodligen,” inföll markgrefvinnan.
”Då eders durchlauehtiga nåd sjelf säger det, vore det fåvitskt af mig att mot-
säga sanningen,” svarade erkebiskopen.
”Kunde jag inte tro det, att jag skulle få en liten moralkaka!”
”Den kakan vågar jag säga, att eders· durchlauehtiga nåd sjelf bakade och
gräddade åt sig.”
”Du, stygge, gamle gubbe!” sade markgrefvinnan och lade lismande sitt hufvud
mot den gamle bispens arm.
”Mindre stygg kanske än mången,” svarade Lauretius. ”Men för att svara på
den fråga, som eders durchlauehtiga nåd gjorde, samt försvara mig och mina prestraän
för det anfall som eders durchlauehtiga nåd gjorde mot dem, vill jag högtidligen förklara,
att deras gråtmildhet är ett alldeles falskt påstående af eders durchlauehtiga nåd
och bevisar till fullo, att eders durchlauehtiga nåd inte på mycket länge hört deras
predikningar.”
”Ah! -”
”Jo, helt visst!”
”Då dundra de väl så i stället, att man blir rädd för dem!”
”Detta var ännu en bekäunelse, att eders durchlauehtiga nåd inte på länge varit
Guds hus, ty presterna äro hvarken gråtmilda eller dundrande, utan de predika glädje
och frid för sina åhörare och söka att upplysa mörka hjertan med glädjens ljus.”
”Då får jag lof att snart höra dem!” utropade markgrefvinnan.
”Gör det, eders durcklauchtiga nåd,” svarade erkebiskopen.
”Glädjen för mig är allt och allt är intet utan glädje!” sade Cicilia.
”Glädjen är en Guds gåfva liksom sorgen,” svarade erkebiskopen.
”Det är då inte orätt att vara glad,” sade markgrefvinnan skrattande.
”Nej, eders durchlauehtiga nåd,” svarade erkebiskop Laurentius.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
