Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
300
Denna idé hade konungen äiven fått stadfästad genom den nederländska biskopen
Cassanders ord till kejsar Ferdinand, hvilken uttalat sin önskan att kunna förlika de olika
religionernas trosbekännare.
Georg Cassander hade utgifvit sina skrifter, hvilka konungen lärt och i dessa
skrifter hade han äfven intagit det nyssnämda brefvet, hvilket bade följande innehåll:
”Jag finner icke för kyrkan i närvarande tid någon annan råd och hjelp, än att
man efterforskar den äldre kyrkans tanke och omdöme, på det att den närvarande, som
är fortplantad ur den förra, måtte så vidt sig göras låter, förnyas i enlighet med dennas
inrättning och beskaffenhet.”
Med den äldre kyrkan menade Cassander den, som fans innan kejsar Constantin
år 312 förklarat kristendomen för romersk statsreligion.
Detta den nederländska teologens bref gaf konuDg Johan anledning att börja
tänka på en sammanjemkning af den lutherska och romerskt-katolska religionen och i
detta sträfvande understöddes han flitigt af sin gemål, hvilken mycket gladdes åt konun-
gens nya sinnesstämning.
På konungens begäran började drottningen genom sin hofpredikant att korrespon-
dera med katolska biskopar, och i synnerhet sådana, som tillhörde Jesu orden, det vill
med andra ord säga jesuiter.
Vi vilja med några få ord beskrifva denna fruktansvärda orden:
”Jesuiterorden,” säger en häfdatecknare, ”stiftades år 1B34 och rönte en så oer-
hörd framgång, att dess stiftare sjelf, Ignatius Loyala, hvilken var den förste ordens-
generalen, fann medlemmarne under sin lifstid ökas från sextio till öfver tusen. ’Allt för
Guds högre ära!’ var ordens valspråk och för denna ära alfordrade jesuiterna icke blott
hvarje enskild åsigt, utan snart alla sedlighetens fordringar. Allt var dem tillåtet, som
ledde till deras mål, utan det ringaste afseende på beskaffenheten af de medel, som användes
för dettas uppnående. Den noggrannaste pröfning underkastades de, hvilka invigdes i
orden och till dess olika grader och derigenom att orden snart fick vården om ungdomens
undervisning i sina händer, fick den tillfälle att åt sig utse de mest begåfvade till med-
lemmar i orden. Den egde också att bjuda öfver en rikedom af utmärktheter och förmågon
de mest hängifna svärmare och de mest fulländade verldsmän, den högsta lärdom och
den mest brinnande tro. Derigenom att jesuiterna snart visste förskaffa sig platser såsom
biktfäder vid hofven, fick orden medel i händerna att utöfva sitt inflytande på folkens
regenter och de högre samhällsklasserna, på samma gång som deras grundsats — ändamålet
helgar medlen — ledde dem till de farligaste läror, såsom rättmätigheten af kungamord
och så vidare. — Orden hade äfven sina goda sidor. Medlemmar af densamma utgingo
såsom missionärer till olika delar af jorden för att predika kristendomen lör hedningar och
många af dem ledo derunder med ståndaktighet martyrdöden. Såsom vårdare och tröstare
vid sjukbäddarne och i fängelserna förtjena de äfven lof —, hvilket allt i sin mån bidrog
att höja orden i folkets ögon. Jesuiterorden innehöll en märkvärdig blandning af godt
och ondt och det ligger sanning i det omdömet om densamma, att i denna blandning
är hemligheten af dess jättelika inflytande förborgad. — Denna orden med sin heliga list
i stället för öppet våld bildade nu en stark gränsbevakning för de påfviska länderna.
Genom denna bevakning trängde icke protestantismen. Men ieke nog dermed. Utposter
stäldes låDgt framom sjelfva bevakningskedjan inuti de protestantiska länderna, sökande
i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
