Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
366 ’
Det var honom likväl icke möjligt att skiljas från orten utan att taga afsked af
Feodora. Torbele hade visserligen förbjudit honom sitt hus; men han (Ivan) skref en
biljett till sin älskade och lyckades få den henne hemligen tillsänd. I denna biljett under-
rättade han Feodora om sin tillämnade resa och försäkrade tillika om sin trofasta kärlek
till henne. — Feodora gillade hans plan och kallade himlen till vittne på, att aldrig nå-
gon annan än Ivan skulle ega hennes bjerta, ehuru hon fruktade, att hon aldrig mer
skulle få se honom, emedan hon icke länge trodde sig skola kunna uthärda sin faders
hårdhet och beständiga förebråelser. Hon önskade att tiden skulle nr Ivans hjerta utplåna
en kärlek, som hon sjelf till sin olycka aldrig skulle kunna förglömma, oaktadt hon såg
sitt lugn derigenom stördt och sin lifstid förkortad.
Dessa ömma utlåtelser utplånade hos Ivan alla de intryck, som hans faders helso-
samma förmaningar förut hade gjort på honom. Feodoras lidande fördubblade hans öm-
het för henne och han ansåg det vara oförlåtligt att öfvergifva henne i en sådan ställ-
ning. Derför beslöt han i ungdomlig öfverilning att genast rycka henne undan hennes
faders hårdhet och dertill fann han ingen annan utväg, än· att utan uppskof ingå med
henne en hemlig förening och att på detta sätt ikläda sig närmaste rätten att blifva hen-
nes försvar och beskydd. Han skref derför till henne och bad henne att anförtro sig åt
honom. Han tillade, att han egde i Kurland en rik slägting, som med nöje skulle mot-
taga dem i sitt hns, att de derstädes ntan fruktan för hennes faders förföljelse skulle
kunna gifta sig, samt att föröfrigt hans (Ivans) enda omsorg för hela lifvet skulle blifva
att göra henne lycklig och nöjd.
Så snart denna skrifvelse var afsänd, började han inom sig känna de bittraste
förebråelser i anseende till sin gode, hederlige och ömhjertade fader, som härigenom icke
kunde annat än blifva förtörnad och störtad i bedröfvelse. — Men ingenting kunde dock
stå emot hans häftiga kärlek och ömhet för den lidande Feodora. — Han reste bort och
lemnade sin gamle far i den glada öfvertygelsen, att han egde en son, hvilken slitit sig
ur kärlekens snaror för att träda i sin fars fotspår på ärans falt. Den gamle såg honom
derför med glädje resa och öfverhopade honom vid afskedstagandet med ömma förmanin-
gar och faderliga välsignelser.
Den unge officeren reste emellertid inte längre än till nästa by, som var belägen
en half mil från öfverste Torbeles slott i motsatt rigtning mot Walmores hem och i denna
by väntade han ett svar, som skulle afgöra hans öde. Svaret kom äfven. Han kysste
brefvet innan han brutit detsamma och ansåg sig vara den lyckligaste menniska på jor-
den; ty det kunde aldrig falla honom in, att Feodora skulle tveka att följa honom.
Desto större blef hans förtviflaD, då han brutit inseglet och läste ett bref af följande
innehåll:
”Min herre!
Jag vill nämna eder, att allting nu är slut oss emellan. — Ni har omsider sjelf
undanröjt det täekelse, som hittills bortskymt edra verkliga tänkesätt och ifrån detta ögon-
blick sliter jag sönder det band, som genom min lättrogenhet blifvit knuten mellan oss.
Min rena oskuld och mitt hjertas enfald förestälde mig Eder såsom en dygdig och mig
värdig älskare, hvilken icke kände något svek. I en sådan öfvertygelse fann jag någon
ursäkt för min svaghet och jag fann mig lycklig genom att veta mig vara älskad af en
yngling, hvilken jag ansåg för en prydnad och en heder for menskligheten. Detta har
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
