Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
607
”Visst inte, gode fogde! Vi hafva varit rigtigt flitiga hela morgonen!"
"Nä, hvarför inte fortsätta med det hela dagen?" röt fogden. ”1 liten på, att
jag för den nädiga furstinnan och den goda fru Sigrid ej skall töras hålla efter er; men
akten ni er bara?” tillade han och höjde käppen.
"Åh, fy skäms att vara så stygg, när hela verlden är så vacker i dag!" ropade
en annan flicka. "Sa’ göken började gala–––––- ."
"Och straxt skulle ni gala med!" brummade fogden.
"Åh, rare, gode fogde,” bad en af flickorna. "Inte går arbetet sämre för det!
Finska sånger och snälla flickor trifvas väl tillsammans."
"Nå, så låt mig nu se det då,” puttrade fogden. ”Fort till löfräfsan igen. Lunden
skall göras ren i dag. Den nådiga furstinnan ,och fru Sigrid hafva börjat sina vanliga
vårpromenader och här måste allt vara städadt och fint för dem, är det ej så?"
"Ack jo!” utropade alla flickorna.
"De Guds änglarna skola hafva det som i ett himmelrike, om det är möjligt,"
tillade en af flickorna och började räfsa af alla krafter.
"De sitta der redan!" hviskade en annan.
"Avar? Hvar?* frågades det sakta till höger och venster.
"Der på Floras kulle!"
"Och korgen är med."
"Ja, den der korgen på fru Sigrids arm, den går minsann aldrig full hem.”
”Aj, Aj!" sade fogden. ”Den korgen går så länge, tills den utarmar oss.”
Han lyfte ödmjukt på mössan och alla flickorna nego djupt för de båda frun-
timren, hvilka vänligt nickade mot dem.
"Se så, låtom nu se eder flit! Fort, ungar!" sade fogden och gick.
Flickorna arbetade nu af bjertans lust, hvilket inte hindrade, att en och annan
sång hördes från deras läppar. —
"Du sitter så tankfull åter, moder,” sade fru Sigrid och lade sin hand på
moderns arm.
"Man kommer ej så lätt till djupet och slutet af de tankar, jag har, mitt barn,”
svarade fru Katarina.
"Låt dem fara, goda moder!" bad Sigrid smekande. "Se och hör! Lunden
knoppas, foglarna sjunga, marken grönskar, himlen ler, och åter är det vår!"
"Men menniskan har blott en vår, mitt barn; och den kommer aldrig åter. —
Dessutom tyckte jag mig märka, att du sjelf helt nyss såg tankfull ut, min Sigrid."
"Ja, moder, flickornas sång förstämde mig. Den var så vemodsfull.”
"Det är den ton, som genomgår norden."
”Jag kan ej rätt fatta, huru man kan förströ sig med sådana melodier. Jag vet,
att du älskar dem,moder, du vill ju ofta att min Nils skall sjunga sådana för dig till
lutan," sade Sigrid.
”Du är ej invigd ännu i suckarnes och sorgens hemlighet. — Dock! Du är ej
så öppen och sorgfri du heller på en tid, har jag tyckt mig märka."
"Jag vet ej hur det kommer sig, moder. Men det nya lifvet, det glada qvittret,
den snabba knoppningen, det skära ljuset, den ljumma luften, hafva öfverraskat mig.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
