Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
”Rätt dristigt är i sanning edert tal, herr Nils. Ni är min fiende, ty ni är ko-
nungens och på samma gång fäderneslandets. Hur vill ni då, att jag skall kunna lägga
min dotters hand i eder?”
"Ni är hjertlös, herr riksråd.*
*Nej! Nej! Ingen har sagt eller har kunnat säga sådant, utan att fara med
lögn. Ej heller ni skall kunna kalla mig hjertlös. Jag vill kalla in min dotter och hon
skall sjelf öfyertyga eder om, att i vår familj, pligtens lag går framför allt; gör hon inte
heller det, då är hon ej heller värd att kallas min dotter. — Margaretas dom skall blifva
afgörande i denna safe*
”Jag tackar eder, herr riksråd!* sade Bielke rörd.
Kiksrådet ringde och, då en domestik inträdde, befalde han:
"Uppsök jungfru Margareta och bed henne komma hit!”
Domestiken gick att utföra befallningen och de båda männen förblefvo tysta i
rummet, till dess att jungfru Margareta kom in.
”Du har kallat mig, fader!* sade hon och slöt sig till Baners bröst, der han höll
henne qvar, under det att han sade till henne: ,
”Med rätta bestämmer en faders myndighet öfver dotterns framtid, mitt barn; men
för att ej synas hård och sjelfvisk vill jag dock, att du sjelf skall välja, hvad dig synes
bäst. Jag skulle ej hafva gifvit dig denna rättighet, mitt goda barn, om jag ej vore viss,
att, hvad du väljer, du skall hafva blick för, hvad du är vårt namn skyldig. — Vet, min
Margareta, att unge Nils Bielke, hvilken fordom var en kär vän i vår familj, hos mig an-
hållit om din hand. Hvad svarar du?”
*För längesedan har jag fått svar på denna fråga!* utropade Bielke under det
att jungfrun dolde sitt rodnande anlete vid sin faders hjerta.
”Det svaret har jag inte hört,’ sade Banér. ”Svara nu, min dotter.”
*0, Margareta!” bad Bielke.
”Svara, mitt barn," sade Banér. ”Svara fritt ditt ord, som ditt hjerta tillhviskar
dig och låt hvarken Bielke eller mig inverka på dig.”
Han löste upp omfamningen och uppmanade ännu eu gång sin dotter att svara.
”Gode faderl* sade då jungfru Margreta. ”Tiden är ond; men ingen mensklig
magt kan åtskilja de själar som förenat sig med himmelska band. Nils och jag hafva
älskat hvarandra sedan vi voro små, sedan han var sven och jag tärna, vi älskade hvar-
andra, då han blef junker och jag jungfru; och då han blef riddersman fortforo vi att
älska hvarandra. — Jag har städse känt mig så rik vid tanken på, att jag egde hans
hjerta och jag har drömt mig en lycka vid hans sida. — Men lifvet vexlar och tiden för-
ändras. — Min ungdomskärlek har min barndomsvän Nils Bielke och våra själar skola
vara förenade för alltid, ty jungfruns själ är trofast. — Men hans maka kan jag ej blifva
så länge han bär avog sköld mot fosterjorden. Jag älskar barndomsvännens själ; men
jag föraktar riddersmannen, hvilken glömt sina pligter mot konuDg och fädernesland. —
Derför, Nils! I himlen är jag din brud, men ej på jorden.”
*Så talar en Banér!” sade riksrådet och tryckte varmt sin dotters hand.
"Skarpare än en svärdsegg hafva dina ord gått genom mitt hjerta, Margareta,”
sade Bielke. ”Du har lagt vår kärlek på offeraltaret. — Farväl!”
”Farväl!” svarade Margareta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
