Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
670
Af misstag hade en späd gren af en lind kommit med bland blommorna. Ebba
märkte denna gren, så snart kronprinsen mottagit kransen och bad att få taga bort den-
samma; men Gustaf Adolf ryckte sjelf ut den ur kransen och sade, under det att han
lindade sin arm om den tjusande ungmöns veka midja.
”Kom, så vilja vi plantera denna gren och liksom den växer till ett träd, må vår
kärlek äfven tilltaga.”
”Ett lyckligt beslut,” inföll jungfrun och lutade sig hängifvet intill konungasonen.
”Måtte det blott — — —”
”Här!” afbröt i detsamma Gustaf Adolf och stannade vid en liten öppen plats i
parken. ”Här skall min, hvad säger jag, vår lind stå,”
Under skämt och glam och kärligt samspråk planterade Gustaf Adolf och Ebba
Brahe den lilla grenen på det af honom utsedda stället i Svartsjö park.
”Glöm aldrig detta ställe, min käresta Ebba,” sade Gustaf Adolf, så snart; grenen
blifvit planterad.
”Aldrig glömmer jag denna plats. Troget skall jag vårda denna späda början,
på det att deraf måtte blifva ett härligt träd,” svarade Ebba.
”Och likaså skola vi båda draga försorg om vår kärlek, att den också måtte till-
taga,” inföll Gustaf Adolf och tryckte innerligt den sköna flickan till sitt bröst. —
Af denna gren blef ett stort träd.*)
Jungfru Ebbas moder, fru Brita, var förtrolig vän med Carl IX:s gemål, Kristina
och fick på sin dödsbädd af drottningen löftet, att hon skulle moderligt antaga sig den
hädangångna väninnans enda barn. Med lit till detta löfte gick grefvinnan Brahe nöjd
ur denna verlden och den moderlösa Ebba kom till hofvet få månader förrän konung
Carls ögon slöto sig i döden. Kanske bidrog då den ömsesidiga sorgen att innerligare än
förut sammanföra Gustaf Adolfs och Ebbas hjertan, som redan förut i sin tillgifvenhet oeh
städse stigande beundran klappat för hvarandra. Och Gustaf Adolf dröjde icke länge att
yppa, hur ömt han fästat sig vid barndomsväninnan. — Men så snart enkedrottningen
förnam, att en allvarlig böjelse uppstått emellan honom och Ebba, uppfyldes hon af bitter
harm och vrede. Hennes stolta sinne kunde ej fördraga, att en adelsjungfru — om än i
frändskap med konungahuset, personligen rikt begåfvad och dotter af hennes aflidna
väninna — skulle upphöjas på tronen och taga försteget för henne. Den tillgifvenhet,
hvilken hon hyst för Ebba, förvandlades i ovilja och hon uppbjöd alla sina krafter för att
förhindra en förbindelse, hvilken var henne i hög grad motbjudande. Men hennes råd
oeh föreställningar förmådde intet mot den unge konuBgens kärlek. Han vidhöll att han
hos Ebba Brahe och ingen annan ville söka sin lefnads lycka och med henne dela sin
tron. Modern fann det då vara bäst att i hans närvaro hålla någorlunda god min. Hon
medgaf, att om en undersåte skulle upphöjas till tronen, vore ingen dertill värdigare än
Ebba oeh fordrade blott som vilkor för sitt samtycke till deras förening några års upp-
skof på grund af deras stora ungdom. Men då riksangelägenheter och härfärder som
oftast höllo konungen aflägsnad från hofvet, gjorde konuDgamodren lifvet tungt oeh sorg-
fullt för hans unga mö, som väl med ödmjukt sinne hemställt sin sak till sin faders afgö-
rande oeh drottningens behag; men dock städse förblef sin kärlek trogen. Hofdamerna
*) Det finnes ännu qver,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
