- Project Runeberg -  Familjen Himmelstjärna och Sidensvahnska bolaget /
31

(1892) [MARC] Author: Toini Topelius With: Gerda Tirén
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

FAMILJEN HIMMELSTJÄRNAS RESA TILL ITALIEN. 3I

är jämnårig med mig, och vi blefvo snart bekanta och
tycka mycket om hvarann, fastän vi missförstå hvar-
andra rysligt ibland. Giulia, det uttalas: Dschiulia, har
alldeles likadant hår som flickorna Hallonsköld i skolan.
En dag fingo Giulia och jag fara ensamma ut till några
butiker. Vi passerade med omnibusen en lång, mörk
passage eller hålväg mellan två skyhöga hus. Giulia,
som är äldre och erfarnare än jag, rådde mig att hålla
handen kring min börs i kappfickan, emedan ficktjufvar
bruka passa på att stjäla 1 dessa mörka gångar. Jag
gjorde så, och kan du tänka dig min förskräckelse, då
jag fann en stor karlhand i min paletåficka! Jag vågade
ej skrika, ty jag tänkte, att tjufven skulle strypa mig i
detsamma; jag bara knep hårdt om hans hand, och han
gjorde intet motstånd. Och kan du tänka dig, när
vagnen kom ut i dagsljuset igen, märkte jag, att jag af
misstag stoppat min hand i min högra grannes rock-
ficka. Vi sutto och höllo hvarandras händer och stir-
rade förundrade på hvarandra. Och det allra märk-

värdigaste vår, att min granne — nu kände jag igen
honom, — ja kan du ej gissa... han var... den danske

herrn från Tivoli. Han, som räddade Kasse, och som
inte var någon fcktjuf! Jag kände igen honom och
han kände igen mig. Han skrattade, men jag var för-
skräckligt flat och tänkte börja gråta. Då sade han
godmodigt: De maa ikke vere forknydt, det var ju kun
en lille Misforstaaelse. Och så hjälpte han mig ur vagnen,
så munter och lustig, att jag tröstade mig öfver mitt
misstag och blef glad igen.

Nästa dag sökte den danska herrn upp oss. Han
är student och heter Jens Glitterup. Pappa talade tyska
med honom, men vi andra svenska, hvilket han förstod

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:00:53 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/himmelstj/0035.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free