- Project Runeberg -  Smärre skrifter af medicinskt innehåll / 1 /
96

(1829-1846) [MARC] Author: Israel Hwasser
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

deras bruk heiutas icke derifrån, utan ifrån
febersympto-mernes häftighet.

Vesicatorier och sinapismer äro af stor nytta i Croup
och enligt G ölis, Copland och flera andra böra de
appliceras tidigt BloduttÖmningen bör likväl hafva
föregått och derigenoin feberrefningen blifvit mildrad och
nedstämd. Juri ne och efter honom flere andra afstyrka
ätt låta dem draga blåsa och vilja endast använda dem,
såsom rubcfacientia. Det skall nämligen i föm\ fallet
hända, att den inflammation de åstadkomma lätt öfvergår
(ill gangren. Men detta torde väl mycket bero af stället
dvr de sättas och äfven af sjukdomens stadium.
Vesi-calorier på barn, då do sättas i nacken eller imellan
axlarne omedelbart på ryggraden, åstadkomma ofta nog
elakartade bulningar och då man med Jurine väljer
dessa ställen, torde försigtigheten fordra, att ej låta
dragmedlen verka starkare än till rodnad. Men på andra
ställen af kroppen torde denna verkan, om icke någon
gång under det suffoeativa stadiet, sällan vara att befara.
Utom på de anförda ställena, kunna vesicatorierne sättas
på sidorna af halsen, på bröstet och i magmunnen.
Si-napismerne sättas på benen och på fotterna. Albers
gifver dem företrädet framför vesicatorier och hans vän
Olbers räddade sin son derigenom, att han i 24
timmar höll hans ben och fotter upp till knäna betäckta
med senapsdegar.

Om genom denna behandling sjukdomen redan i
början häfves och icke något ytterligare qväfningsanfall
inställer sig, fortsattes bruket af calomel till dess man
om denna lyckliga utgång är alldeles säker. Såvida
remissionen efter det första qväfningsanfallet vanligen icke
räcker längre än sex timmar, kan man, sedan dessa äro
förlidna, inskränka ingifningarne af mereuren till blott
hvarannan timme och efter 12 timmar till hvar 3:dje;

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/hismarre/1/0104.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free