Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
I den biologiska verldsåsigten eller denj hvilken at
de nyssanforda renast och fullständigast uppfattar
naturens idé, erkännes slagtets absoluta välde öfver
individualiteten. Ifrån detta välde cmanciperar sig åter
men-n i skan, i det hon, genom sina intellectuella
förmögenheter och i mån af deras utveckling, framträder icke
blott såsom fri personlighet, utan äfven med en öfver
den omgifvande verlden och öfver slagtet sjelft mer eller
mindre fullständigt herrskande magt. Denna
emancipation och det välde öfver sin omgifning, hvilket
merini-skan i följd deraf mägtar tillkämpa sig, utgör det
första , starkast i ögonen fallande, men dock blott negativa’
draget af det, som väsendtligen tillhör och utmärker
menniskonaturen. Om man åter betraktar det såsom det
positiva uti denna och således egenskapen af naturens
inkräktare och herre såsom menniskan högsta och
egentliga mål; blir egoism menniskolifvets väsende och vårt
slägtes verksamhet, uppfattad i dess helhet, endast en
fruktansvärdt stor, både slägtet sjelft och den öfriga
naturen genomgripande, förstöringsaet. Men sjelfviskheten
är icke menniskolifvets väsende och menniskans
bestämmelse är att blifva naturens vårdare och icke blott dess
herre. Den andliga kraft, som lefver i det innersta
djnpet af hennes varelse och uti hvilken äfven hennes
intellectuella företräde rotar sig, motverkar och, såsom
vi med tillförsigt våge hoppas, en gång hos slägtets
helhet med afgörande seger en sådan sjuklig och destruetiv
rigtning. Denna andliga kraft är medvetande af Gud
eller religion. Under aningens ännu dunkla form fyller
den hennes själ med en hennes sjelfviskhet
tillbakahål-lande bäfvan och tvingar henne att dyrkande nedfalla
inför den onämnbara öfverinagten, och under sin själs
ännu förmörkade tillstånd vänder hon sig med denna
dyrkan emot verldsbyggnaden, hvars yttre prakt förvånar
hennes sinnen, eller emot de förskräckande gestalter,’
som, framgående ur hennes egen själs bilderalstring, äro
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
