Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Handlingar rörande söndringen mellan Hertig Carl och Rådsherrarne 1594—1600, samlade och ordnade af E. W. Bergman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
e. w. bergman.
10
tillbaka var det snarare för att andra äfven rätt skulle känna
densamma. Han var medveten om sin uppgift att värna sin faders,
Gustaf Vasas, verk och dermed ock sitt eget fädernesland, och
kunde derför ej svika, sedan han en gång med sin starka hand
fattat i det vacklande statsskeppets roder. Den nu före varande
frågan skulle ändtligen lossa det band af gemensamhet i styrelse,
som ännu förefanns mellan hertigen och rådet. Det var Claes
Flemings uppträdande i Finland, som ej lemnade Carl någon ro;
denne herre trädde i öppen fiendskap mot den svenska regeringen,
qvarhöll kronans ränta och uppbörd, underlät att, enligt
fredsfördraget, till ryssarne öfverlemna Kexholms län och höll en talrik
väpnad krigsstyrka, som på allt sätt plågade och utsög den arma
befolkningen, och der något klagomål vågade söka sig väg öfver
hafvet till Stockholm, straffades ett sådant tilltag med döden. Så
omtalar Gustaf Banér i ett af sina bref, hurusom tre personer på
en gång blefvo afrättade, nemligen fader, son och sonson, hvilka
i sådant ärende varit öfver till Sverige. Denna tid hör till det
så mycket profvade Finlands mest sorgliga dagar. Rådsherrarne
insågo visserligen hvilken fiendtlig ställning till fäderneslandet
Fleming intog, de klaga i sina bref ofta’sjelfve sinsemellan öfver
honom, men de insågo ock att, uppträdde man fiendtligt mot
denne konungens förtrogne, så var dermed äfven brytning gifven
med konungen sjelf och möjligen ett vidtutseende krig för
handen; de valde derför en försigtigare och till utseendet klokare
medelväg, som dock till sist iörde till deras egen undergång. —
Den 15 April 1596 afsände hertigen ifrån Örebro följande
skrifvelse till Gustaf och Sten Banér saint Thure Bielke angående
Fleming :
19. Wij hafue ider schrifuelsse och swar, gode herrer och män,
opå twenne wåre schrifuelser i Örebro daterade bekommit,
ther-uthinnen i lathe förnimme, att ider synes thz her Claes Flemingh
måtte ännu på Nyt tilschrifuit och medh flijt alfuarligen förmanedt
blifue, att han meclh thz försthe begifuer sigh till Stockholm, ther
att göre bescheedh om the Lägenhether i Finlandh och huru han
der bestelt hafuer om the saker, som honom af K. M:tt wår
el-schelige kiäre her broder hafue betrodde warit, så lathe wij oss
sådant behage och nådigesth ähre tillfridz honom på Nyt
til-schrifue, att han sigh hijt förfoger, doch wele wij thz aliéné icke
göre, vthan wele att samptlige Rikzens Rådh honom ther brede
widh tilschrifue och förmane, att han är förtencht medh thz försthe
sigh hijt att begifue, huilket bref wij nådigesth begere, att medh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
