Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Medeltidsgillena i Sverige. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
10
H. HILDEBRAND.
10
Kristi och jungfru Marias skål dracks, om man icke gick till
ottesång och högmessa tillsammans med gillesyskonen; om en
gillebroders hus brann upp, skulle de andra infinna sig med
timmer och näfver och åter uppföra det, hvarvid den
brandskadade hade rätt att rata timret, som skänktes honom; brann
sädes-ladan upp för någon, skulle hvar gillebroder gifva honom ett
visst mått säd; brann någons hölada upp, togo de andra hans
kreatur till sig för att föda dem; miste någon genom olycksfall
tre eller flera nöt, gåfvo de andra honom ersättning; om
gille-broder, som var köpman, inom året efter sin affärd från landet
och inom fredligt land miste genom skeppsbrott varor värda tre
mark eller mer, skulle de andra gifva honom ersättning; blef en
gillebroder fånge i främmande land, skulle de andra för honom
erlägga den nödiga lösesumman; blef en gillebroder dräpt af en
icke-medlem, skulle alla bröderna på bästa sätt bistå
målseganden; en gillebroder, som drap en annan broder uteslöts från
gillet och hölls för en niding och förrädare; behöfde gillebroder
hjelp, kunde han uppmana hvilka och huru många som helst af
bröderna att följa honom hvart han ville inom fylket, ingen fick
undandraga sig, men den som sålunda kräfde de andras hjelp var
skyldig att bestrida kostnaderna för färden; dog en gillebroder, voro
de andra skyldiga att följa liket och att bekosta själamessor o. s. v.1).
Detta gille var således ett brand- och sjöförsäkringssällskap.
Den andra stadgan gäller den helige Olofs gille på
Mar-heim i Söndhordeland. Det torde vara öfverflödigt att här
uppräkna det som är för båda stadgarne gemensamt, och kan det
derföre vara nog att nämna, att afgifterna till detta gille voro
betydligt drygare. På den tidigare Olofsdagen (den 29 Juli)
samlades gillesyskonen och voro samman, så länge de hade lust
och mungåtten räckte. Hvar afton föreslogs jungfru Marias skål,
derefter upplästes namnen på alla gillebröder och systrar som
voro i lifvet, och presten, iklädd korkåpa, sjungande, svängande
rökelsekaret i den ena handen, stänkte med den andra handen
vigdt vatten rundt om i huset; efter skålen till den helige Olofs
minne upplästes namnen på alla aflidne gillesyskon, man sjöng
kyrkosångerna requiem och de profunäis under det gillets ljus
brunno. Om hjelpskyldigheten heter det allenast att hvar gille-
l) Stadgan finnes tryckt i Thorkelins Diplomatamim, del. II. s. 258, i
sammandrag återgifven i Munchs Det norske folks historia, del. B, s. 443 anm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
