Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Granskningar och anmälningar af historiska arbeten - 1) Den med sköldebref förlänade men ej å riddarhuset introducerade Svenska Adelns Ättartaflor. Af G Djurklou
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
är obekant. Enkan, Brita Pehrsdotter Hård trädde i nytt gifte med
Göran Jönsson som således med henne fick Hammar. Efter Görans
död 1545, flyttade enkan dit från Kronobergs gård, men konung
Gustaf, som beslutat upprätta en storartad afvelsgård vid sjön Bolmen,
började nu se sig om efter tjenligt ställe för densamma. Redan 1548
hade hans plan härtill mognat, och nu ville han hafva tillbaka de
många krono-, kyrko- och klostergods, han der bortbytt till frälset och
i synnerhet Drakeslägten. Ar 1550 befaller han Nils Birgersson att
uppsöka en lämplig plats i Vestbo eller Sunnerbo att »sättie afwell»
på, och då denne förklarar Rydh vid Hammar dertill lämpligast,
förständigar konungen sin fogde i Sunnerbo Anders Pehrsson att dermed
taga befattning, medan som han säger i brefvet till Nils Birgersson,
»bådhe Hamar och Rydh oss tilkommer». Han är nu ej längre nöjd
med sina byten på 1530-talet och klagar att han dervid kommit till
korta. Hustru Brita får derföre befallning att inställa sig hos
konungen med de bref och copior, som lyda på det bytet, konungen gjort
men hennes första man Arwid Drake. Men hon hörsammar ej
befallningen. Nils Birgersson får förnyad tillsägelse att sända henne upp
»hvad eller hon wil eller eij». Nu fanns ej längre någon undflykt;
hon måste resa.[1] Huruvida någon uppgörelse, hvilken från hustru
Britas sida alldeles icke varit frivillig, kommit till stånd, är ej kändt
och synes ej heller troligt, men år 1551 underrättas hon att konungen
«beskickat» Jacob Månsson till fogde å Hammar, hvarföre hon skall
begifva sig dädan och till Kolletorp i Gerums socken och Skånings
härad, till dess konungen »finge göra rede på thet byte them emellen
war». I stället för Hammar och Rydh m. fl. hemman fick hon
sedermera behålla Kolletorp och andra gårdar under frälse, och har således
Kolletorp icke, såsom utg. säga, tillhört hennes fader. Det hade af
konung Gustaf — troligtvis såsom förläning — lemnats åt Britas
första man Arwid Drake och sedan öfvergått till Göran Jönsson.
Konung Gustaf, som tagit sin tillämnade afvelsgård i full och ostörd
besittning, börjar nu efterräkningar med öfriga Drakar eller deras
arfvingar. Han klagar att han i sina förra byten med dem blifvit
besviken, hvarföre de omgÖras, allt för att skaffa tillräckligt antal
landtbohemman och rättarelag till den nya egendomen, der han — om man
får tro Allvins uppgift (Beskrifning öfver Östbo s. 15) — år 1557
hade ett betydligt hushåll, hvars utspisning kräfde 45 t:r råg, 36 t:r
malt och allt annat i förhållande dertill. Efter konungens död synes
afvelsgården Hammar börjat falla i vanhäfd, åtminstone omfattades dess
skötsel med föga värme af hans söner. Redan konung Erik började
frånskilja en del landbohemman och sjelfva hufvudgården bortbyttes
år 1592 af konung Johan till Göran Månsson (Stierna), som år 1598
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
