Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
249
l’OLSK LITTERATUR RÖRANDE SVERIGES HISTORIA.
479
res suas magis farna quam vi stare, utan derför att svenskarne
kunde sluta fred med konungen af Danmark, öfvergå till
Preussen och så splittra Polens krafter".
Drottningen hade ock de österrikiska hjelptruppernas
oerhörda plundringar för ögonen, hvilka trupper hvarje polack
måste önska att blifva qvitt ju förr ju hellre, vidare Preussens
ömkliga förödelse och ändtligen hoppet om Weichselns öppnande
för handeln, denna Polens lifsådra. Konungen och drottningen
begåfvo sig derför till Danzig. Huru de här på samma gång
klokt och ifrigt skötte landets intressen, det kunna de polska
kommissarierne betyga. "De hade mycket att göra med
svenskarne, men — man måste i sanning säga det — ännu mera
med våra vänner, ty dessa hade företagit sig att draga
förhandlingarna ut på längden".
Så antogo de sig Danmarks intressen kraftigare "än dess
eget sändebud. Det holländska sändebudet uppträdde stundom
med fordran, att vi icke skulle ingå i några underhandlingar
utan i gemenskap med konungen af Danmark. De polska
kommissarierne svarade honom med frågan, om hans holländska
status et ordin es ville förpligta sig att icke tillåta konungen af
Danmark inleda någon fredsunderhandling med Sverige utan
Polen? Då det kom till denna fråga, undvek han saken genast
med den förklaring, att han härom intet hade in commissis af
de sina. Det upprepade han blott, att det vore bättre att
förlora Preussen än Kroneborg, d. v. s. det danska sundet;
deruppå replicerade man, att Polen icke behöfde sundet, om det
ej hade någon kommunikation med hafvet. De kejserlige och
kurfurstlige uttalade till och med hotelser, att de skulle skilja
sig från oss och vända sina vapen emot oss, om vi skulle våga
underhandla utan konungen af Danmark".
Det bedröfvade drottningen ej litet, att rykten vid denna
tid utspredos, det hon skulle vilja påbörda Polen ett nytt krig
med kejsaren och Brandenburg af vänskap för Frankrike. Men
det oaktadt lät hon sig ej afledas från sin en gång utstakade
väg och fasthöll energiskt och orubbligt sitt mål, då hon deri
såg landets väl och hon hvarken kände fruktan för kejsaren
eller kurfursten af Brandenburg. För öfrigt förband sig
Frankrike "med alla möjliga medel göra en diversion mot hvem som
helst, som skulle oroa Polen för detta fredsslut. Också hade
konungen af Frankrike redan sammandragit trupper vid tyska
gränsen utan att derför fordra af Polen vare sig penningar eller
saltbergverk eller postioner eller någon recompensation". . . .
"Men det oaktadt upphörde ej de svårigheter, som våra
col-ligati lade i vägen för oss; och så ofta det kom till frågan om
att afgifva en resolution, gjorde de detta per ambages ut
ora-culi mos. De kejserlige stälde oss eftertryckligt för ögonen,
hvilka stora förluster vi genom dessa fördrag skulle lida, ge-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
