- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Femte delen /
211

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

17

KOLONIEN NYA SVERIGES HISTORIA.

211

tillsvidare fortfara med sin tjenst, emottaga de ankommande samt
hädanefter rätta sig efter kommerskollegii befallningar.

Men Printz hade ej kunnat afvakta undsättningen. Han
hade ej på sex år haft bref eller bud från fäderneslandet, så att
han nu delade den svenska befolkningens förmodan att kolonien
blifvit lemnad åt sitt eget öde. Hans befallningar åtlyddes ej
längre, och han beslöt att återvända hem efter att hafva gifvit
inbyggarne det löftet för deras trohet mot svenska kronan att
inom 10 eller 12 månader från Sept. 1653 vara tillbaka eller
ock att hafva utverkat afsändandet af ett skepp, på det att de
»allenast veeta måtte huru detta verksens beskaffenhet vore».
Till vice guvernör förordnade han tillsvidare Johan Papegoja.
I sällskap med sin hustru och sina barn, Henrik Huyghen samt
en del kolonister lemnade han derefter kolonien antagligen i
början af November gick med ett holländskt fartyg öfver
oceanen och befann sig i Rochelle d. 1 Dec., derifrån han tillskref
kansleren. På nyåret 1654 kom han till Holland och i April
var han åter i fäderneslandet2).

Vi hafva redan anmärkt att Printz möjligen ej varit rätte
styresmannen för en koloni, som kanske mera bort ledas med
slughet och beräkning, än med våld och styrka, omgifven som
den var af roflystna grannar i en tid, då moderlandet ej ville
eller kunde lemna den tillräcklig hjelp. Han öfvergaf den nu,
då följderna af hans verksamhet visade sig mindre
tillfredsställande, och öfverlemnade åt sin efterträdare att vara med om den
blifvande katastrofen. Sjelf blef han emellertid efter sin
återkomst utnämnd till öfverste och 1658 till landshöfding i
Jönköpings län och dog 1663. De öfriga, som med honom
återvände, blefvo ej så väl lönade för sin verksamhet, utan befunno
sig tvärtom i stort elände och infunno sig efterhand i Stockholm,
nakne och utblottade, för att möjligen af Vestindiska kompaniet
utfå sina innestående löner eller åtminstone någon hjelp 3).

Emellertid hade de sista anstalterna till utrustandet af den
nya expeditionen vidtagits, ledda af bokhållaren Hans Kramer i

*) Således ej 1652, såsom Acrelius uppgifver.

^ Bref från Printz till Beyer, Amsterd. d. 14 Febr. Riksark

3) H. Huyghen klagar i ett bref till rikskansl. att han efter 15 års
vistelse i N. Sverige kommit utblottad hem, och hos Iians Kramer infunno sig
dagligen Printz’ följeslagare att klaga sin nöd. Bref från Kramer till E.
Oxenstjerna d. 25 Maj 1654. Riksark.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:04:30 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/5/0219.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free