Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
236
CARL SPRINGHORN.
10
bort Svenskarne eller bringa dem under holländska kompaniets
lydnad, och â andra voro förhållandena mellan moderlanden vid
denna tid sådana, att de gamla uppträdena här snart hade
förnyats. Möjligen torde orsaken till Stuyvesants plötsliga
med-görlighet vara att söka i den omständigheten att strax efter
hans afresa från Manhattan Indianerna hade infallit i hans
provins med mord och brand. I bref från rådet i Nieuw
Amsterdam uppmanades guvernören att genast återvända och att med
sin krigsstyrka möta dessa fiender, men han fortsatte sitt segertåg
vid Delaware *). Möjligen torde nu fruktan för att Svenskarne,
efter hans aftåg mot Indianerna, skulle åter resa sig och
återupplifva sitt välde hafva förmått honom att söka i godo dela
landet med dem.
Den svenske guvernören begärde en skriftlig framställning
af detta anbud för att taga det i närmare öfvervägande och derpå
aflemna skriftligt svar. Derpå höll han öfverläggning 2) med sitt
folk. Eget nog förefans ingen benägenhet att antaga det gjorda
anbudet. Det hette att för K. Maj:ts heder borde man ej göra
det; man skulle i alla fall blifva i stort beroende af Holländarne,
och dessutom hade de nu sa utplundrat landet, att man ej hade
något att lefva af. Peter Rambo menade att Stuyvesant sökte
locka dem in igen »lijka som en hundh, den man vijsar och
narrar medh ett stycke bröd, hvilket är skamligit». Elsvyck
ansåg att man ej skulle ingå på något ackord »genom hvilket
K. Maj:t och Söderkompaniet något prejudicerligt påföras kunde»,
syftande på förbindelsen att de hädanefter skulle lefva i fred
och förbund; de skulle i sin svaghet »vara icke allenast
Hol-ländarnes åtlöje, utan sitta som slachtefår för de barbariske
villde», och slutet blef att enligt Risings ord man skulle »åt
vår allernådigste öfverhet öfverlemna att resentera och redressera
i sinom tid sin rättighet på sådant sätt och med sådan macht,
som dertill kan fordras». Detta svar öfverlemnades åt
Stuyvesant följande dag.
Men i detta tragikomiska drama, hvilket liksom hvarje
annat skulle hafva sitt offer, återstod ännu en liten akt, förebådad
*) Rådets bref till Stuyvesant. Docum. etc. ss. 98—99.
2) Protokollet bevaradt i »Copia af vår Resolution uppå Stuyvesants
skrifvelse, der lian oss böd i skansen Kristina åter indraga». Riksark. bl,
liandl. rör. N. Sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
