Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
65
gustaf ii adolfs deltagande i trettioåriga kriget. ,
465
qvarter. Men skulle brist på dessa saker inträffa, hvilket
otvifvelaktigt blefve följden om kejsaren förde sina trupper till
sjökantens förstörda provinser, då skulle soldaterna försvinna lika
hastigt som de lupit tillsammans. Sjelf hade konungen derimot
förnämligast inhemska krigare, hvilka älskade honom såsom en
fader och för fosterlandets skuld gerna ville uthärda allt.
Der-förutan hade han visserligen äfven åtskilliga regementen
utländska soldater, hvilka dock icke utgjordes af sammanrafsadt
slödder, utan af erfarne krigare, hvilkas tapperhet äfven under onda
dagar, då hvarken byte eller goda qvarter förefunnits, bestått
profvet. En stor del voro äfven tyskar, som i följd af sitt
fäderneslands olyckor måst öfvergifva detsamma och nu icke hade
någon annan utsigt att återkomma, än genom vapnens magt.
Byte kunde de kejserliga soldaterna föga vänta hos de svenska,
som mera skimrade af stål, än af guld; men derimot kunde de
sednare hoppas på allt hos de kejserlige, hos hvilka funnos
hopade hela Tysklands röfvade skatter.
Angående penningar, så hade de kejserlige dittills erhållit
sådane blott genom oregelbundna och våldsamma kontributioner,
på hvilka likväl vidare ej vore att räkna, om i landet en
främmande här inbröte samt föranledde uppror hos de utmärglade
undersåtarne. Konungens tillgångar voro visserligen små, men
bestämda och ordentligt inflytande samt genom sparsamt
användande fruktbringande. Dessutom voro de svenske krigarne icke
vande vid öfverflöd, utan nöjde sig med ringa traktamente, ibland
med 10 dagars läning i stället för månads-solden, ja till och med
i brist af penningar med kommissbröd1). Slutligen förde
konungen kriget utom eget land, in i fiendens, hvilket visserligen
var mycket utmärgladt, men der dock alltid något funnes att få.
Hvad beträffar lifsmedlen, så stode visserligen båda parterna
i samma fördömelse i afseende på sjökantens förstörda tillstånd.
Men den skillnad funnes dock, att svenskarne öfver hafvet
lättare på stora fartyg kunde erhålla det behöfliga, än fienden, som
måste föra allt på hjuldon eller på små båtar å de krokiga
floderna, hvilket ginge långsamt och vore besvärligt.
Toge man stridskrafternas storlek i betraktande, kunde
kejsaren antingen uppträda med en något så när lika eller också med
*) Angående sättet för krigsfolkets aflöning vid denna tid, se Inledningen
till del III af Svenskt Krigshistoriskt Arkiv.
Hist. Bibliotek. 1878. 32
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
