- Project Runeberg -  Historiskt bibliotek / Sjette delen /
10

(1875-1880) With: Carl Silfverstolpe
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

10

A. J. AMNÉUS.

10

sen pâ vägens högra sida, Vägen emellan dikena hade en bredd
af 32 steg, af hvilka sjelfva den stenlagda körbanan i midten
intog 8 steg. Invid Lützen låg körbanan föga högre än den
öfriga marken mellan dikena, men ju mer vägen närmade sig
Flottgrafven, desto högre blef körbanans nivå, som framemot
Flottgrafven höjde sig 472 fot öfver marken mellan dikena, eller
kanske något mindre den tidén1).

Högra flygelns rytteri kunde ej öfverskrida denna väg så
hastigt som Gustaf Adolf önskade, ej heller i sluten ordning.
För att uppmuntra sitt folk ej blott med ord utan med föredöme,
red konungen sjelf ibland de främsta öfver dikena. Der stälde
han sig i spetsen för de öfverkomna och ånyo ordnade2)
Smålänningarna. Utan att afvakta det öfriga rytteriet, som långsamt
»filerade» öfver vägen, angrep och tillbakadref han en fiendtlig
rytteritrupp3). Han blandade sig personligen i handgemänget,
afsköt sina pistoler, drog värjan och fäktade med den4). — Han
jagade, som sagdt, den fiendtliga truppen långt tillbaka samt
nedhögg en stor mängd. Derunder fick han underrättelse att
hans fotfolk höll på att drifvas tillbaka, hvarföre han uppgaf den
vidare förföljelsen och vände om för att hjelpa fotfolket genom
att kasta sig öfver de kejserliga bataljonerna5). Härunder
varse-blefs han af en korporal bland det kejserliga fotfolket, hvilken
iakttog att alla lemnade plats för honom der han red fram.
Korporalen tog en musketör vid handen, pekade på Gustaf Adolf
och sade: »Sjut på den der, ty han är någonting förnämt».
Musketören lade an och aflossade skottet, hvilket krossade konungens

*) Uppgift af en preussisk officer 1770, hvilken noga uppmätt vägen.
Francheville (III. 5) s. 438. — Jfr Philippi (III. 2) s. 24.

2) Pentz (II. 5).

3) Berlepsch (II. 12). Kreilsheim (II. 4).

4) Bägge pistolerna funnos, afskjiUna, i hölstren, och fördes, med
ner-fälda hanar såsom de funnits vid Lutzen, i den procession som beledsagade
Gustaf Adolfs lik från slottet i Wolgast till svenska flottan. (II. 1). —
Värjan finnes i Lifrustkammaren i Nationalmuseum: en tväeggad stick- och
hugg-värja, med spetsen svagt utåtböjd, udden klufven och delvis sönderbruten.
Om man måste antaga att konungen gick i striden med hel värja, så måste
man också af dess beskaffenhet efter striden sluta, att han kraftigt användt
den. Den var för resten alldeles blodig, när den återfanns vid Lützen. (II. 2).

5) Enligt III. 6. — Droysen förklarar uppgifterna i denna berättelse,
liksom alla andra, för icke trovärdiga. Hvad som här ofvan anförts, synes dock
trovärdigt, först och främst emedan det är i öfverensstämmelse med andra
kända uppgifter, och vidare emedan det innebär den enda gifna förklaringen
af hvad som sysselsatt Gustaf Adolf från slagets början kl. 11 till dess han
först sårades, då klockan var ungefär 1.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 07:05:19 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/histbib/6/0018.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free