Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
ELOF JTEGNÉR.
34
vore alldeles försvunna. Det som har följt Rysslands fana,
fortbestår ännu i sin helhet: det är icke omöjligt att det kan
förstärkas genom ett stort antal ur hattpartiet». — En vecka
senare (26/2) berättar han, att Ostermann användt hela det
honom anvisade beloppet (200,000 floriner), samt att mösspartiets
hållning för hvarje dag blefve bestämdare och röjde mera
tillförsigt. En parodi på konungens tal d. 21 Augusti 1772,
innehållande gyckel öfver hans smak för nöjen och fester, hade
nyligen funnits uppspikad på skampålen och bidrog att öka
ambassadörens oro, såsom »une pasquinade sanglante». Han
beklagar, med afseende härpå, att konung Gustaf» verkligen
mer än han borde, sysselsatte sig med ståt och flärd»1).
Om och i hvad mån dessa rykten om Rysslands fortfarande
korruption i större skala och förhoppningar på inre oroligheter
i Sverige egt någon grund, torde, utan tillgång till ryska
källor, numera vara svårt att afgöra. Det engelska sändebudet
*) Någon del i Vergennes’ personliga missstämning och mörka
framtidsspådomar torde böra tillskrifvas den etikettstvist (angående riksrådens inträde
vid konungens lever före ambassadören), som vid denna tid lifligt upprört
hans sinne. I en depesch på 16 sidor (2ö/i) beklagade han sig öfver den brist
på uppmärksamhet, som blifvit honom visad, och fäller dervid följande
utlåtelse om konungen: »I tysthet har jag ofta suckat öfver hans fåfänga och lust
att härma hofvet i Versailles, hvilket icke låter sig göra i detta land, och
som, långt ifrån att inge vördnad, hos de allra flesta är ett föremål för
obarm-hertigt begabberi. Den höljer med en slöja af fåfänga de vackra och höga
egenskaper, hvarmed konungen af Sverige så lyckligt blifvit utrustad».
Öfverhufvud märkes efter denna tvist ett visst omslag i Vergennes’ omdömen om
konungen, för hvilken han hittills endast haft uttryck af beundran. Franska hofvet
anbefalde i korta och bestämda ordalag ambassadören att nedlägga saken och
upphöra att visa missnöje. — Den franske diplomatiske agenten Sabatier de
Cabre, som vid denna tid, på väg från Petersburg till Paris, uppehöll sig i
Stockholm, torde icke hafva bidragit att lugna sin landsmans stämning genom
sina underrättelser från Petersburg. Han ansåg, enligt sin berättelse, daterad d.
7 April 1772, (utgifven 1862 under titel »Catherine II, sa cour et la Russie»)
att kejsarinnan hade för afsigt att omstörta allt i Sverige. Af svenskarnes
moraliska förfall ger han (s. 52 o. f.) en mörk skildring. »Af sin forna storhet
och ära ega de endast ett minne, som stundom är dem till besvär och ofta
förefaller löjligt; den snikenhet, som beherskar dem, har föranledt den skamliga
handeln med deras rättigheter och prerogativer samt förnedrat allas hjertan till att
utlägga snaror för främmande makters illa använda frikostighet. Detta är
det enda, hvari hos dem råder en tyst och hemlig öfverenskommelse : den
uppmärksamhet, som de egna åt de offentliga angelägenheterna, har endast tjenat
att skaffa dessa snikna varelser en fast inkomst». — Enligt en anteckning af
Gjörwell (i K. Bibi.) fans den ofvannämnda smädeskriften d. 22 Febr. 1773
anslaget på kåken å Stortorget. Konungen förbjöd ali ransakning derom och
befalde lösgifvandet af en person, som med anledning deraf blifvit häktad.
Detta ädelmod gjorde konungen till föremål för en entusiastisk hyllning af
folkmassan ett par dagar senare vid en utfärd till Ulriksdal, samt föranledde
ett qväde af O. Bergklint. (Se Nya Allm. Tidn. I. s. 370, 505.)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
