Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
STRÖDDA MEDDELANDEN, 1, 12
rustningen skjutit konungen genom hufvudet (ej i ryggen) och att han
ej nu utan först senare nedgjorts af Svenskarne *). Att nämda kyrassier
känt igen konungen och yttrat: »det är den rätta fogeln som vi söka»,
är obekant för Khevenhiller, men berättas af Swed. Intelligencer och
Extract Schreiben ans Berlin; Soldat suédois låter orden falla sig så:
»är du här? jag har sökt dig länge». Gerningsmannen blef enligt
relät, från Grimma genast nedskjuten af stallmästare Schulenburg; enligt
Mem. de Richelieu fick han en värjstöt af hertigens stallmästare Luchau,
enl. Swed. Intelligencer blef han skjuten af den sistnämde, enl. Soldat
suédois genomborrad af en muskötsalva. enl. Khevenhiller ändtligen
stupade han först längre fram. Att i ett sådant virrvarr af stridiga
uppgifter söka utreda sanningen, anse vi fullkomligt hopplöst, då man
om denna tilldragelse ej har ett enda meddelandë af ögonvitne — det
beror alldeles på tycke och smak, hvilken af-de många olika
uppgifterna man väljer. — Slutligen fäster jag uppmärksamheten derpå,
att hr A:s uppgift om psZoZskottet i ryggen ej stämmer öfverens med
Leitners på undersökning grundade förklaring, att hålet i kyllrets
ryggstycke vållats af en muskötku\?L.
h. Den medföljande lifknekten dödades, och en af ryttame satte
sin pistol alldeles intill hertig Frans Albrekts hufvud och aflossade
skottet, som dock ej träffade, derföre att hertigen med armen böjde
undan pistolens mynning; hans kijid sveddes dock deraf. Men i denna,
lif snöd släpte han konungen, som genast föll ur sadeln, och ett litet
stycke släpades i stigbygeln, innan han blef liggande på marken. Hästen
fortsatte sitt lopp, hertigen flydde från slagfältet, Truchsess ansåg
konungen för död och red ifrån honom för att meddela underrättelse
om olyckan till de svenska befälhafvarne. Emellertid lefde konungen
ännu, men var utan kraft att resa sig upp eller nästan att röra sig,
der han låg öfvergifven, men med fullt medvetande, med ryggen mot
marken.
Att lifknekten blifvit på platsen, intygas af goda källor. Skottet
mot Erans Albrekts hufvud, hvaraf han visserligen ej skadades, men
sveddes i ansigtet, omtalas endast af Burgus och efter honom af
Khevenhiller. Att konungen efter såret i ryggen och sina följeslagares flykt
fallit ned på marken, är naturligt och att han ett stycke släpats af
hästen, är sannolikt (så vida ej Khevenhiller har rätt, då han påstår,
att hertigen fört konungen framför sig på sin häst); likaledes är det
sannolikt, att konungen fortfarande bibehållit något medvetande. Hvad
som berättas om Truchsess’ deltagande i händelsen både nu och vid
uppsökandet af konungens lik, grundar sig uteslutande på Mem. de
Richelieu. Då man nu vet, att dessa s. k. Memoires hufvudsakligen
äro en samling af aktstycken, relationer och andra historiska materialier
af mycket olika värde, hvilken aldrig undergått någon kritisk sofring
eller bearbetning, så kan man ej erkänna deras berättelse om slaget
vid Lützen såsom i allo tillförlitlig, eller godkänna en uppgift, som ej
l) Att hr A. icke äfven häri följt Khevenhiller, är så mycket mer förvånande,
som han antar, att K. fått sina uppgifter af hertig Frans Albrekt sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
