Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Tyska gudar och hjältar - I. Hertha och Oden - Hertha - Wodan eller Oden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
prästerna vagnen tillbaka till den heliga lundens innersta. I den
hemlighetsfulla sjön badades hon nu tillika med vagnen och
dennas prydnader. De slafvar, som härvid biträdde, återkommo aldrig;
de försvunno i djupet. Härigenom alstrades en hemlig fruktan
och en helig rysning för en helgedom, som blott fick skådas af
dem, som voro invigda åt döden.
Den ’heliga lundens’ ö behåller ännu sin plats uti hafvet och
är Östersjöns vackraste ö. Dess namn är Rügen, och ännu talas
där germaniskt tungomål. Ännu visa invånarna för främlingen
den heliga lunden, hvarest fordom lyckliga och fria människor
samlade sig till modern jordens vårfest och prästerna ledde det
glada tåget med gudinnans vagn. Ännu ligger där Herthas lilla
runda, af vass och säf omkransade sjö med sitt djupa vatten
mellan mossklädda höjder och beskuggad af lummiga bokar, och
öfver denna stilla natur breder sig ännu alltjämt en egendomlig,
helig stämning.
Wodan eller Oden.
I semnonernas land, mellan Oder och Elbe, var de sueviska
stammarnas största förbundshelgedom belägen. Den utgjordes af
en helig lund med krigsguden Wodan’s (Vuotan) bildstod. Såsom
drabbningarnas mäktige ledare, såsom den upphöjda beskyddaren
i hvarje strid ansågs denne gud såsom den förnämste ibland de
germaniska folkens asar. Blott han förlänade seger och byte, och
utan honom fanns det ingen himmel. För den, som icke stod i
hans tjänst, d. v. s. förlorade sitt lif i strid, öppnade han icke
Valhalls portar. När någon sålunda dog en lugn, naturlig död,
måste han såsom en tyst skugga vandra ned till underjorden, till
den bleka Hel’s rike. Sorgsna skrida där skuggorna förbi
hvarandra, och blott genom sakta hviskningar meddela de hvarandra
sin klagan. Där fanns icke strid, icke lek, icke dryckeslag. Det
var en dyster ort och tom på alla fröjder. Huru annorlunda med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
