Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Folkvandringarna - IV. Östgöter, Västgöter, Longobarder - Belisarius och Narses - 4. Tejas, östgöternas siste konung - 5. Roderik och Tarek
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 120 —
från striden, likväl ej för att underkasta sig kejsaren utan för att
aftåga och lefva efter sina egna lagar. De anhöllo därför om fritt
aftåg samt att få medtaga de penningar, de förut aflagt för
resekostnaderna. Narses öfvervägde deras förslag i ett krigsråd med
sina befälhafvare, och dessa rådde honom att antaga detsamma,
enär ju göterna i annat fall beslutat att kämpa till sista man och
sålunda äfven de kejserliga skulle förlora mången tapper krigare.
Denna åsikt gillade äfven Narses, och han kom öfverens med
göterna om att de skulle obehindradt få aftåga samt lofva att aldrig
vidare föra krig emot kejsaren. Nu framträdde 1,000 göter ur sitt
läger och begåfvo sig till Tricinum och det norr om Po belägna
landet. Sålunda slutade detta krig, som varat i aderton år och
slukat femton millioner människor. Teoderiks stolta välde slutade
således med nästan hela den östgötiska stammens utrotande, men
segraren upphöjdes till ståthållare öfver Italien.
Roderik och Tarek.
711 e. Kr.
I det sköna Spanien blefvo göterna under de sjätte ocli sjunde
århundradena sällan störda af fiender, och sålunda förlorade folket
i sin helhet vanan att handskas med vapen. Därjämte var landet
alltid splittradt genom partistrider, ty det var ett valrike och blott
den ansågs såsom rättmätig konung, hvilken efter ett fritt val i
enlighet med gammal sed blifvit upphöjd på skölden. Därigenom
steg rikets stores makt, såväl de världsliges som andliges, ty
endast stormännen hade rättighet att deltaga i valet, ocli sålunda
uppstodo oändliga tvister, hvilka undergräfde icke blott
konungamakten utan äfven rikets lugn och säkerhet.
I början af åttonde århundradet framträngde en ny
världs-eröfrande makt ifrån öster, utmed Afrikas norra kust. Det var
araberna och deras stormande tapperhet nedslog allt motstånd, ty
enligt Mohammeds lära voro de öfvertygade om att den åt döden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
