Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Bildandet af stater - Franker, sachsare och normander - IV. Karl den store - Karls krig emot Thassilo, hertig af Bayern - Karl blir romersk kejsare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 225 —
tänksamme konungen en plan att förbinda Donau med Rhen
genom Main, Rednitz och Altmühl, och redan var en kanal
öppnad, men naturhinder och arbetarnas oskicklighet hämmade
verket; efter krigets slut uppgafs det helt och hållet. Först i vår tid
har denna storartade plan åter upptagits.
Karl blir romersk kejsare.
Påfven Hadrianus, Karls vän, hade dött ocli efterträddes af
Leo III. När denne enligt gammal sed på St. Georgsdagen
tågade i högtidlig procession från Lateranen till St. Lorenzokyrkan,
blef han plötsligen öfverfallen af en hop illasinnade personer,
sliten från hästen och misshandlad. Blott med knapp nöd blef han
räddad af den tillskyndande hertigen af Spoleto. Leo vände sig
därefter till den mäktige frankerkonungen ocli begaf sig själf med
ett lysande följe till Paderborn, hvarest Karl vid denna tid hade
sitt hofläger. Konungen emottog i enlighet med sitt fromma sinne
den helige fadern med all vördnad ocli lofvade honom att snart
själf komma till Rom ocli straffa de brottsliga. Därefter lät han
ett ståtligt följe åter ledsaga påfven till Rom. Emot slutet af året
anlände Karl enligt sitt löfte till Rom och höll rannsakning och
dom men på påfvens förböner med stor mildhet. Lugnet blef
snart återställdt, och man kunde nu ostördt fira julen, med
hvilken högtid på den tiden det nya året ocli denna gång äfven ett
nytt århundrade ingick. Närvaron af den mäktige härskaren och
många rikets stormän förhöjde festens glans och lockade en
oräknelig mängd människor till Rom. Iklädd en purpurmantel
knäböjde Karl vid högaltaret för att förrätta sin bön, och då han åter
reste sig och ämnade aflägsna sig, se, då närmade sig honom
den helige fadern, ledsagad af en skara höga andliga, med en
gyllene krona i handen, hvilken han satte på konungens hufvud.
Därpå smorde han honom med den heliga oljan till romersk
kejsare och hela den katolska kristenhetens världsliga öfverhufvud. Fol-
Grube, Historien och sagan, II. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
