Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. Tyska kejsare och konungar - I. Henrik I och Otto I - Otto I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— 289
burg (Järnborgen) ocli stod belt trotsigt på en klippa vid högra
Donaustranden på samma plats, hvarest sedermera det ståtliga
klostret Mölk uppfördes.
Under tiden hade venderna åter rest sig för sin frihet och
hårdt ansatt den sachsiske hertig Hermann Billung. Hastigt
tågade Otto, som var öfverallt, där hans rike behöfde honom, till
derasj land och slog läger vid Recknitz, en liten flod i
Mecklenburg. Där blef han omringad af obotriterna, ukrerna och andra
slaviska stammar, så att han råkade i stor fara, ty dessutom sniögo
sig tvenne onda gäster, hungersnöd ocli pest, in i hans här. Just
i rättan tid kom emellertid alla slavers skräck, markgrefve Gero,
och slog fienden. Deras furste, Stoinef, omkom på flykten. Det
var den 16 oktober samma år som Tyskland befriades från
ungrarna.
6.
Medan allt detta pågick, hade Berengar i Italien med förakt
för sin länsed, ty han innehade sitt land såsom län af tyska riket,
uppträdt med outhärdlig godtycklighet ocli grymhet; ban ansåg
sig nämligen säker, emedan konung Otto hade att strida med både
ungrare och slaver. De italienska furstarna anhöllo om konungens
bistånd, och denne öfverlämnade åt sin son Ludolf att med en
välrustad här tillkämpa sig herraväldet öfver Lombardiet. När
prinsen antågade, vann han allas hjärtan; städerna gåfvo sig åt
honom, och Berengar kunde snart ej finna någon tillflyktsort.
Genom förräderi blef han till och med utlämnad åt den tappre
Ludolf, men denne nöjde sig med att låta honom svära att ånyo
underkasta sig konung Otto samt återgaf honom därefter
ädelmodigt friheten. Äfven öfver Adalbert segrade Ludolf. — Snart
därefter afled han emellertid (957) i blomman af sin ålder och,
såsom italienarna sade, förgiftad af Berengar, hvilken genast med
glädje inbröt i Kyrkostaten. Då beslöt konung Otto att efter-
Grube, Historien och sagan. n.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
