Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om vår tids ungdom (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och såsom frakt af dess andliga kraftutveckling och samhällets
stigande civilisation. Men om denna fördelaktigare yttre ställning
jemte dess än ytterligare utvidgning och fullkomning, betraktas
såsom mål, såsom i sig innehållande mensklighetens högsta
bestämmelse, blir derigenom mensklighetens idé fördunklad och vårt slägtes
yttre lycka ett medel för dess inre förnedring. Det egentligen
storartade uti denna yttre ställning ligger deremot deruti att den är
ett medel till menniskans egen förädling, till framkallande och
utveckling at det mensklighetens innersta lif, som förmår segra öfver
ej blott yttre utan äfven inre reactionskrafter, och genom hvilket
den sanna humaniteten kan erhålla verklighet, blifva den högsta
herrskarekraften på jorden och en verlden regenererande uppenbarelse
af lifvets gudomliga ursprung. Den fördelaktigare yttre ställning,
hvaråt menniskan i vår tid verkligen kan fröjda sig, innehåller
således en fordran till menskligheten att vara värdig sin utvidgade
magt och förvalta den så, att den motsvarar och befordrar dess
egen bestämmelse. Det år ock endast med villkor, att denna
fordran erkännes och efter yttersta förmåga uppfylles, som det
för-värfvade väldet öfver den yttre verlden kan åstadkomma någon
verklig äfven blott timlig lycka, ty om detta villkor uteblifver, måste
ej allenast inre förnedring utan äfven yttre elände blifva följder
deraf.
Den i tidens character så djupt ingripande fordran, om
hvilken jag nu erinrat, är ej allenast stor utan äfven just genom sin
storhet svår att till dess sanna betydelse uppfattas. Den kan
alldeles missförstås och i följd deraf göra sig gällande, ej såsom
uppmaning till det goda utan såsom frestelse till det onda, och det
sednare torde verkligen vara fallet med de flesta af nutidens
men-niskor.
Under det att de, åt hvilka samhällets ställning skänkt en
lyckligare lott, icke ifrån den nu mer än förr menniskan undergifna
yttre verlden förnimma något annat än uppmaningen: eröfra och
njut! känna sig åter de, som äro tvungne att arbeta i sitt anletes
svett och hos hvilka tidens andliga character redan till en stor del
undergräft tålamodets och vördnadens inre grund, upprörda af hatets
och hämndens demoner, som drifva dem att vända eröfringen inåt
och kullstörta det samhälle, som skyddar icke allas utan blott någras
lycka. En inbördes fiendtlighet emellan samhällets olika dasser
har härigenom uppkommit, hvilken ingen med något slags djupare
insigt i tidens character och förhållanden kan för sig fördölja, och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
