Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
turforskningens stora problem. Nu äro åter inom det psychiska,
naturdrifterna det omedelbara uttrycket af det materiella och
der-före måste menniskaus vördnad för det heliga och dess derifrån
utgående erkännande af sedlighetens, naturdriftema kufvande, lag, af
denna naturlära, såvida den är conseqvent, anses såsom en
kränkning af dess högsta princip, och, då den protesterar deremot är den
åtminstone trogen sig sjelf.
Lifvets phænomener i allmänhet göra väl denna naturlära
mycket bekymmer oeh, oaktadt alla den nyare physiologiens ihärdiga
bemödanden, har det dock ännu icke lyckats att underordna dem
under den förras princip. Men dock är det slägtlifvets stora, på
lifvets högre och eviga ursprung omedelbart hänvisande factum, som
utgör det mägtigaste hindret för utvidgandet af det cosmologiska
begreppets välde öfver det gebit, der naturens idé förnämligast
uppenbaras eller den organiska verlden. För att förklara detta factum
har man att använda tvenue begrepp, hvilka med hvarandra ej böra
förvexlas: generation och propagation. Det förra uppfattar
phæno-menets inre grund och det sednare dess yttre form. Att förstå det
sednare genom det förra, och att således utveckla detta till en hela
betraktelsen af den organiska verlden beherrskande principal idé, är
väl efter min tanka vetenskapens fordran. Men en alldeles motsatt
mening hyllas af den nuvarande naturforskningen. Af denna
uppfattas nämligen propagationsbegreppet såsom tillräckligt och den
förnekar således generationsbegreppets positiva innehålL De
förklarings-sätt, hvilka utgöra detaljen af det stora och länge fortsatta försöket
att ur propagationens begrepp deducera generationens möjlighet, äro
hypothetiska, osammanhängande, dunkla och till en del löjliga; med
ett ord sådana, att de ej en gång illusoriskt kunna tillfredsställa
allvarsammare anspråk på vetenskaplig demonstration, men det
oaktadt fortfar grundsatsen att vara fixerad och kommer troligen långe
att förblifva så; ty dess fall kan först inträffa samtidigt med en stor
och genomgripande förvandling af de naturvetenskapliga åsigterna i
allmänhet och, så klen dess egen basis är, hvilar den tills vidare
tryggt på sina många sidostöd.
Då således den nuvarande naturvetenskapen måste, så vidt den
det förmår, upphäfva eller åtminstone kufva generationens begrepp,
och det just är detta begrepp, som hufvudsakligen uttrycker
naturens idé, är det vål omöjligt att denna idé kan utgöra den förras
princip. Naturens idé innehåller nämligen icke varandet, utan
vardandet, och alstringen eller generationen måste således uti den yttre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
