Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om äktenskapet (1841)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och åtföljde således såsom individuellt sjukdomsphænomen de
dege-nerativa formerna. Om man åter betraktar lepran såsom pandemisk
sjukdom och således hela den större delen af den Europeiska och
Orientaliska befolkningen, såsom deraf under de ifrågavarande
perioderna af dess välde mer eller mindre angripen, synes man vara
berättigad att antaga det de somatiska och de psychiska symptomerna
icke alltid framträdde hos samma individ, utan då några ledo af de
förra, visade sig öfvervigten af de sednare hos andra. Sä länge
den leprösa sjukdomen bade en öfvervägande degenerativ character
och form, sammanträffade de somatiska och psychiska phænomenerna
ofta ehuru ej alltid hos samma individ, men i samma mon det
pseudocritiska exanthemet blef det somatiska lidandets
hufvudsymp-tom, uppkom den söndring imellan det somatiska och det psychiska,
i följd hvaraf de förekommo hos olika individer. I det tredje
stadiet blef sjukdomen inflammatoriskt suppurativ eller exulcerativ och
genom denna öfvergång så förvandlad, att de sjukdomsformer. som
derigenom uppkommo, ansågos såsom alldeles nya. och det ännu i
dag utan tvifvel förekommer såsom särdeles vågadt, att yrka deras
inre förvandtskap med lepran. Dessa öfvergångar utgöra de begge
hufvudepocherna i sjukdomarnes historia, ifrån hvilka man vid
betraktelsen af denna bör utgå, och genom hvilkas rigtiga och
fullständiga uppfattande, vägen möjligen kan öppnas för vinnandet af
någon verklig insigt i sjukdomsprocessens väsende, då den betraktas
såsom genomgripande menniskoslägtets helhet De utgöra verkliga
förvandlingsacter af den allmänna sjukdomscharacteren och
Paracel-sus säger ganska sinnrikt om den sednare af dem, att den
sjukdom, som derigenom hufvudsakligen uppkom, ej blott sjelf var ny,
utan älven alla andra sjukdomar som sedan dess uppkomst visat sig.
Dessa tvenne epocher voro den i 6:te seklet grasserande
Justi-nianska pesten och de genom densamma framkallade contagiösa
sjukdomsprocesser, hvilka alltsedan ocb nära till gränsen af våra dagar
fortsatt sina fruktansvärda härjningar, pesten och kopporna, och den
i slutet af 15:de seklet under inflytelsen af en då herrskande
epidemisk constitution, i acut och pestartad form framträdande, men
sedermera såsom chronisk sig fortplantande veneriska sjukdomen eller
Siphylis. I afseende på dessa sjukdomars egentliga ursprung hafva,
nästan alltsedan de först visade sig, mångfaldiga tvister ägt rum,
och de olika meningar, som kämpat med hvarandra, kunna, hvad
hufvudsaken beträffar, reduceras till föjjaude tvenne. Enligt den ena
äro de icke nya, utan lika gamla med menniskoslägtet sjelft och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
