Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Inträdestal i Svenska Akademien (1854)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Akademien förvaltade det uppdrag, hvilket den af sin konung
och stiftare emottagit, med allvar och nit, och, under något mer
fin tvenne årtionden ifrån sin stiftelse, äfven med verklig framgång.
Hos allmänheten lyckades det henne att vinna ett anseende, som
icke i lika hög grad varit händelsen med fäderneslandets öfriga
föreningar för culturens befordran, hvi’ka under det adertonde seklet
hade uppkommit. De, som blefvo föremål för hennes utmärkelser
och belöningar, blefvo delaktige af detta anseende, och för flera
ibland dem grundlädes derigenom deras befordran och timliga lycka.
Men det var just detta anseende, som i en sednare tid blottställde
Akademien för en opinionsförföljelse. Då genom statshvälfningen
1809 och det olyckliga krig, som föregick den, en ovanligare
väckelse uppkom hos det allmänna tänkesättet, företogo sig någre att
äfven till Sverige öfverflytta den mägtiga rörelse inom vitterhetens
rike, som i Tyskland bade böljat. Detta skulle onekligen hafva
varit ett förtjenstfullt företag, om det hade lifvats af én djupare
och verkligt positiv kraft. Men nu var det nästan blott och bart
negativt, eller bestod endast uti ihärdiga bemödanden att nedsätta
eller, rättare, alldeles upphäfva den vittra bildning, nationen redan
ägde eller, rättare, ansågs äga. Emot Svenska Akademien framträdde
i synnerhet denna polemik, åtminstone hos några, med verklig
fena-tism. Man angrep dess princip och dess iurättning, förnekade den
förras välvilja och ärlighet, och yrkade den sednares skadlighet, samt
gaf uti den i kritikens namn anställda granskningen af dess skrifter
nog mycket vika för den personliga bitterheten Det uppkom åter p&
samma tid en annan väckelse inom den Svenska vitterheten, som var af
helt annan art och verkligt vördnadsvärd; och detta var kärleken
till vår fornålder och dess episkt rika sagoverld. De snillrike män,
som gingo i spetsen för denna vår poetiska bildnings nya
utveckling, Tegnér; Geijer och Ling, voro emot Svenska Akademien
alldeles icke fiendtligt sinnade, och Akademien å sin sida gick dem
till möte med aktning och välvilja, utmärkte dem först genom sina
belöningar, och inkallade dem sedermera till ledamöter i sitt förbund.
Den förstnämde af dem ställde sig, under den pågående striden, p&
Akademiens sida, och blef derföre sjelf föremål för samma smädelser
som hon. Detta tyckes bevisa, att den beskyllning för brist på
nationalitet i sina åsigter, hvilken man gjort Akademien, var i hög
grad orättvis. Emellertid fortsattes den böljade striden å de
anfal-landes sida med ifver och icke utan framgång, ty i vårt land har
smädaren, då han är käck och ihärdig, nog mycket allmänhetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
