Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tal vid invigning af Uplands och Roslags nations nya samlingsrum (1832)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sålunda förmörkar tidens ädlaste sträfvande skall försvinna, och att
tiden jast genom detta skall slutligen besegra sig sjelf. Den dag
kan icke vara sä långt aflägsen, dä menniBkan skall återvinna den
öfvertygelsen, att dess handling måste vara ödmjuk, för att vara
stor, och kärleksfull, för att vara mägtig; en öfvertygelse, som, dä
den genomtränger alla handlingens rigtningar, men framför allt den,
hvarigenom menniskan försöker värda sitt eget slägtes framtida
förädling, ensam förmår åt kommande tider återförvärfva fridens flydda
lycka. Vi hoppas detta — ty för den, hvars själ icke helt och
hållet fallit under väldet antingen af enskilta bekymmer eller af
enskilt lyckas njutning, gifves det icke något annat val än att
omfatta detta hopp, dier förtvifla.
Ehuru meningarne om uppfostringssättets principer hafva med
hvarannan invecklat sig i en strid, som till ytterlig förvirring
sammanblandat sannt och falskt, vist och sjelfklokt, godt och ondt, kan
en nitälskan, som rotar sig uti det sannt faderliga tänkesättet, dock
utan fara af misstag verka för sitt höga mål Den, som deraf
ledes, kan oberoende af de för dagen gällande lärornas bud uppsöka
och beskydda de djupare andliga krafter, dem en öfvermägtig nöd
hotar att redan i deras blomhingstimma förstöra. Det är väl sagdt,
att ehuru tulpanen, som skall pryda parterren och med snart
förgängliga behag förtjusa betraktarens blick, fordrar konstens
noggranna vård och trädgårdsjordens yppiga näring, för att trifvas, gro dock
ekens ollon bäst i vildmarken, och stammen och grenarne af
skogens monark blifva friska oeh starka i samma mån, nom den jord,
i hvilken han fästat sin rot, for mager och ovårdad. Men emellan
de knappa vilkor, som, härda den unga kraften och den verkliga
nöd, som förtrycker honom, är en stor skilnad, och man kan
upp-häfva den sednare, utan att fråntaga de förra deras nyttiga verkan.
Man får ieke försumma vildmarkens barn derföre, att de fordra en
annan vård än trädgårdens blommor; många af de plantor, som
uppskjutit ur den magra jorden, och hvilka tanklösheten så ofta låtit
stormen sönderbryta eller vilddjuren förtrampa, voro måhända
blif-vande ekar, ämnade att genom århundraden gifva sin fosterjord
prydnad och skydd. — Den svenska vetenskapsforskningens häfder
förvara minnet af en händelse, som vittnar om huru stor välsignelse
åtföljer den faderliga välviljan, då den inom detta fält går att
uppsöka den kämpande ungdomskraft, som påkallar dess stöd. För
något öfver ett sekel tillbaka besökte en gång den, som då vid
4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
