Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dryckenskap och i hvad lagen kallar br&d skillnad. Men oaktadt
dessa mildrande omständigheter, hade det dock tillräckligt qvar af
ryslighet för att förstöra en verklig mcnniskas inre frid. Men detta
inträffade icke med Front-de-Boeut Sä länge han kunde hälla det
föröfvade brottet hemligt tyckte han sig icke hafva nägot att frukta.
Han var sä ytterligt djurisk och läg, att han äfven i sitt innersta
icke hade nägot af den känsla, som nödvändigt mäste qväljas af
minnet ätminstone af ett fadermord. Han kunde icke höja sig upp till
den grad af mensklighet att den Guds inre dom, som förkunnas af
samvetet förmädde tränga fram till hans hjerta. Väl är denna
skildring af en mensklig character härd och sträng, men den är dock
ej allenast fullständig och conseqvent utan äfven sann och
betydelserik. Det gifves verkligen menniskor, och deras antal är
beklag-ligtvis ej obetydligt bos hvilka djurisk råhet alldeles q väft
samvetets ursprungliga utveckling, och af den character, som gemensamt
tillhör dem, är Front-de-Boeuf en upplaga i stor folio. Men det
oaktadt kan han träda fram inför flera af historiens verkligheter,
t ex. Franska revolutionens egentliga bödelssjälar och säga: »jag är
ej sämre än nägon af eder». De smärre formatema af deuna låga
character åro ännu flera, och duodesema kunna knappt räknas.
Front-de-Boeufs dödsbädd är ytterligt ryslig, men det är Ulrikas lågande
dæmoniska hat som der företrädesvis ådrager sig läsarens
uppmärksamhet Hans monolog, efter det Ulrika gått ut och med dubbla
läs tillslutit dörren, är imponerande, men den synes, i strid emot
characteren af Walter Scott« vanliga styl, innehålla ett sträfvande
efter effect som för mig är nägot motbjudande. Jag har
någon-städes läst att vid författandet af denna del af romanen, Walter
Scott som för dagen var nägot mer än vanligt illamående, steg upp
af soffan och, under det han vandrade genom rammet med raska
steg, dedamerade monologen med blixtrande ögon och så stark
theater-effect i åtbörder och röst att skrifvaren af häpnad fällde pennan.
Waldemar Fitzurze är ofullständigt skildrad, roen hans
character har dock mycken märkvärdighet. Denna Waldemar föregifves
vara son till den Beginaldus Ur?i filius (fils d’ours) som var en af
de fyra riddare, hvilka på Henrik ll:es uppmaning utförde mordet
af Thomas å Becket Han hade således mördareyrket i arf. Men
han skiljde sig derigenom ifrån sin tar, att då denne tillgrep det
nedriga handtverket i konungens tjenst och för hans intresse, gjorde
sonen det såsom upprorsmakare. Han hade således förkofrat arfvet
och blef organ för den nemesis, som i så hög grad herrskade öfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
