Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Betraktelser öfver arbeten af Walter Scott - I. Ivanhoe
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
nes högre och renare personlighet Det år hon, som förmår till
öfvervigt och seger framkalla den bättre sidan af hans andliga
varelse. Hon är hans lärarinna i utöfningen af verklig dygd. Hon
lär den retlige att vara tålig, den snåle att vara frikostig och den
försagde att vara modig. Då hon blir fången och omgifven af
fruktansvärda faror, vaknar den faderliga kärleken uti Isaaks bröst med
fördubblad kraft. Han uttalar väl sin innerliga sorg uti månget
högljudt klagorop, men han sjunker dock icke ned under dess tyngd
i overksam och vanmägtig klagan, utan han omgjordar sina länder
och söker på alla möjliga sätt att bereda sin dotters befrielse. Han
lofvar ut penningar till hvem som helst, tigger och beder, kryper
för sina fiender och underkastar sig de största förödmjukelser, under
det han far ifrån den ene till den andre och ådagalägger dervid en
liflighet och drift, som synes vara öfver hans af ålderdom, mödor
och sorg utmattade kroppskrafter. Men åfven hans fruktan är ädel
och högsinnt Han båfvar mindre för sin dotters död än tör
hennes förnedring. Då en at yeomännen berättar, det han sett
tempelherren fly bort med henne, och underlåtit att skicka en pil
efter honom af fruktan att han i stället skulle träffa henne, säger
Isaak: »Gifve Gud att du hade skjutit, om du åfven skulle
genomborrat hennes bröst Bättre voro för henne hennes fäders graf än
den sedeslösa tempelherrens famn. Ichabod! Ichabod! äran har vikit
bort ifrån mitt hus.» Då han, efter det Guds dom fallit midt i
den stora folksamlingen och de med hvarandra tvistande riddarne
får sluta den befriade dottren i sina faderliga armar, är hans glädje
en af mensklighetens skönaste triumpher och den uppstiger till
himmelen såsom en altarlåga så skär och ren, att de passionernas
flammor, som blixtra fram ifrån de bjelmprydda riddarnes djerfva ögon,
vid jemförelsen dermed förråda sitt låga och jordiska ursprung.
Men Isaak är icke blott juden, utan äfven deijemte den rike
köpmannen och han är i sednare afseendet i föga bättre ställning
än i det förra. Opinionen hos de Normandiska riddarne och till
en stor del äfven hos det Sachsiska folket var den, att det var
hederligt och berömligt att skaffa sig egodelar genom utpressningar,
plundring och rof, men deremot vanärande och lågt att förtjena
dem genom arbete och handel. Handeln i synnerhet ansågs nära
beslägtad med stöld, då deremot röfveri gränsade till riddarebragd
och ganska väl anstod dem, som innehade rang, ära och magt
»Den omskurne slafven gick bär nyss ibland oss och prålade med
sin stulna pragt»: sade Prins Johan om Isaak, just i det ögonblick,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
