Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om allianstractaten mellan Sverige och Ryssland år 1812 (1838)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deremot culturen, de fall oberäknade, då den blifvit alldeles
förtryckt, på sin höjd kunnat tillvinna sig betydelsen at medel, och
såsom följd deraf oftast antagit den falska, dess egentliga väsende
i mer eller mindre mån uppbäfvande character, som beror på dess
lägre krafters öfvervigt öfver de högre. I smärre stater deremot
har culturens positiva kraft understundom förmått segra öfver det
yttres motverkan och göra sig till samhällsinrättningens hufvudsak
och ändamål, och derigenom åt dem förvärfvat en roll uti
verlds-historien, hvilken så väl i verklig betydelse som i ära vida
öfver-träffar den tvetydiga glans, som öfver de större utbredt sig genom
den concentrerade magtens segrar och eröfringar. Denna de smärre
staternas stora betydelse är icke allenast på ett omotsågeligt sätt
ådagalagd uti forntidens historia, genom dess tvenne förnämsta
cul-turfolk, Hebreerna och Grekerna, utan vi finna samma factum åter
i den nyare historien, och således äfven der den höga bestämmelse
ådagalagd, hvilken af Försynen blifvit de mindre staterna, de med
smärre materiella krafter och tillgångar utrustade folken gifven.
Uti den stora republik, som utgöres af det Europeiska
statsförbundet och som, genom den rika mångfaldigheten af sina
sam-hällsinrättningar och det Tiägn, den derigenom gifver åt de olika
arterna ej mindre at individuell än af national verksamhet, bereder
åt utvecklingen af raensklighetens inre krafter ett ojemförligt större
och friare utrymme, än någon annan samhällsinrättning hittills
förmått, äro de mindre staterna den verkliga frihetens egentliga och
nödvändiga organer. Redan genom deras tillvarelse upprätthålles
nämligen den princip, som erkänner något öfver den veridsliga
magten upphöjdt, hvilket, derigenom att det af denna hålles i okränkbar
helgd, skyddar de svagare samhällskrafterna emot de starkares
förtryck. ’Men ej nog dermed. Inom de smärre staterna måste, i
följd deraf att magten icke der kan blifva hufvudsak, det personliga
utveckla sig mera inåt än utåt, och således träda i culturens tjenst,
i stället för magtens. Härigenom begrundas en för den Europeiska
civilisationen väsendtlig och högst vigtig qvalitativ skiljaktighet
emellan de större och de mindre staterna, och de sednare hafva en stor
bestämmelse, hvilken de likväl uppfylla endast i samma mån de äro
culturens sak trogne. När åter denna trohet och deras deraf
beroende väsendtliga betydelse försvinna, blir deras skiljaktighet ifrån de
större icke qvalitativ utan blott qvantitativ, och de nedsjunka till
de sednares vanraägtiga efterapare, hvarigenom deras sjelfständighet
blir vacklande och i sjelfva verket blott skenbar. Då deremot de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
