Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fortsättning af don hedniska apotheoeen, i en förändrad form, utan
den utgjorde dees verkliga och raka motsats. Helgonen uppfattades
nämligen s&som uppenbarelser af Gud och hans, menniskan
förvandlande och nyskapande, kraft; hvaremot apotheoeen var ett
förherrli-gande af menniskan, som fördunklade föreställniugen om Gud och
nästan qväfde till och med aningen om det heliga. Helgonens
dyrkan har dock, såsom bekant, inom de kyrkor, der den ännu fortfor,
urartat fåll något, som åtminstone liknar den hedniska apotheosen,
och derigenom hafva många hedniska traditioner kommit i
åtnjutande af hierarchiens beskydd. Men sådan var icke dess ursprungliga
betydelse.
Erkännandet af Olof såsom helgon är ett rikt historiskt foctum
och af alldeles egen ari Det är nämligen uttryck af ett helt folks
hastigt och djupt förvandlade tänkesätt Det var icke Påfven, som
förklarade Olof för helgon, utan tvertom det Norrska folket och denna
deras förklaring blef väl af Biskopen GrimkeU d. 3 Augusti 1031
eller tvenne dagar mer än ett år efter det han blef af de hedniskt
sinnade Norrmännen bekrigad och slagen, högtidligt erkänd och på
kyrkans vägnar bekräftad, men Påfven stadfästade icke denna
förklaring och verklig cauonisation ägde aldrig rum. Det andra
utmärkande draget uti detta factura var omväldelsens hastighet och
allmännelighet Den sednare var så stor, att den genomgrep både
bönder och höfdingar, och tvingade till och med den fremmande
konungen sjelf och hans moder, att erkänna den nyssuppkomna
helgontrons sanning, huru stridande emot deras genom utgången af
slaget vid Stiklestad inkräktade välde detta erkännande än var. Det
är äfven märkvärdigt att ibland de första, som bekände sin tro på
Olofs helighet var hans baneman Thorer Hund, hvilken derefter blef
christen *) och af samvetsqval företog en pilgrimsreea till Jerusalem,
på hvilken han dog. Det är väl sagdt att de mägtige i Norrige
insågo, att den hos folket hastigt utvecklade tron på Olofs helighet
utgjorde en politisk magt af stor betydelse, till afskuddande af det
Danska oket och till återställande af Norriges frihet och
sjelfetän-dighet, i följd hvaraf de af politisk beräkning kraftigt understödde
den. Men denna de mägtiges åsigt kunde, å ena sidan finnas
endast hos få, och å den andra äfven hos dem först sent hafva ut-
*) Att han förut var döpt, har jag ingenstädes sett uppgifvet, men
om äfven så skulle hafva varit fallet, var han dock linda till den sista
framgångsrika striden mot Olof i tänkesätt oeh lefverne en verklig hedning.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
