Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om Norriges befrielse och förening med Sverige (1857)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
betraktar hela sammanfattningen af Harald Hårbagers ätt och gör
det afdrag af sin fordran på fullkomlighet hvilket ,åfven i afseende
på de bås ta, fördragsam be tens lag ålägger betraktaren, kan man
svårligen undgå att erkänna, det den var en af de yppersta slägter, som
någonsin innehaft konungaväldet, i hvilket land som helst Men det
är bedröfligt, att den siste ättlingen eller den, som bevisligen och
s&kert kan anses derfÖr, var så alldeles vanslägtad ifrån ätten för
öfrigt och den så fullkomligt olik, att man måste hafva en stark
förtröstan till sanningen af den traditionella tron på hans moders
ädelhet och dygd, för att kunna anse honom tillhöra den. Han hette
Magnus och fick binamnen af den blinde och den haltande, emedan
den olycklige blef både bländad och lemlästad. Men icke en gång
olyckan knude bos honom framkalla något ädlare drag. utan den
prägel af storhet, som i allmänhet tillhörde ätten, var hos hans
personlighet alldeles utplånad, och han var i alla skiften och
förhållanden i ordets fullständiga bemärkelse en dålig menniska. Efter han
feders Sigurd Jorealafarares död förlorade konungamagten i Norrige
derföre sitt öfvertag öfver statsskicket, och detta blef genomgripet
af anarchi och partistrider, så att kronan blef en kastboll emellan
de kämpande, samt thronfoll, dynastiomvexlingar, inbördes krig och
ömsesidiga mordbragder utgöra den historiska berättelsens hufvudsak.
Denna anarchi genomgrep i det första skiftet egentligen den ärftliga
aristocratiska delen af samhället, men sedermera indrogos i striden
äfren de lägre dasserna, dels genom värtningar och förledelser, dels
genom förföljelser. Derigenom uppkom en massa af löst folk, som
saknade icke allenast bestämd samhällsställning och näringsfång, utan
äfven hera och fädernesland. Såsom fridlöse hade de för sig icke
något annat val än att svälta eller stjäla och röfva. En flock af
dessa nöjde sig icke med att i förening plundra och röfva, utan de
eammanslöto sig, så fattige de voro, till ett politiskt förbund, som
upp-gåfvo såsom sin afsigt att återställa Harald Gilles då förföljda ätt
De voro så ytterligt fattige, att de beklädde sina ben med näfver
hvarför de blefvo kallade Birkebenar, hvilken benämning de sjelfve
sedan brukade och ansågo för en hederstitel.
De valde föret till anförare och konung östen Meila samt efter
det denne stupat honom som anses vara ett af Norriges största
minnen, Sverre Sigurdson. Huruvida både östen och Sverre verkligen,
såsom de föregåfvo, voro sonsöner till Harald Gille, må vara lemnadt
derhän, ehuru de ansågos så af sina anhängare, men säkert är att
den sednare var den ende man, som då tinns, i veriden, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
