Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om universitetsinrättningen - II. Mannens ynglingaålder (1833)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
menniskonaturens innersta betydelse uppenbarande factum; men hvilke
di desse, och hvad betyder det menskligheten förnedrande
vittnesbörd, hvilket de ej blott bära på sina läppar, utan äfven i sina
handlingar troget förkunna? — Någre al dem äro ärlige och
be-Uagansvärde. Den ynglingalifvets sista evolutionsact, hvarom vi nu
tale, har hos dem antingen alls icke inträffat eller ock i så
ofullkomlig grad, att erfarenheten deraf försvunnit, utan att qvarlemna
något djupare och blifvande intryck. Det gifves nemligen
ynglingar, hvilka, i följd af tidiga utsväfningar, Härdens och nöjenas
öfver-retning, eller den falska kunskapsbildningens förlamande ansträngning,
redan i barndomen blifvit i sitt innersta genomgripna af
ålderdomens kylande hand. De skjuta upp i stängel, blad och knoppar,
men blomningen uteblifver. Deras hjerta har vissnat, förrän deras
panna De blomstrande kinderna äro blott en masque, som gömmer
eu gubbe till tänkesätt och önskningar. Det är öfver all
beskrif-niug vidrigt och bedröfvande att ifrån ynglingaläppar förnimma
denna tomma och förbleknade åsigt af lifvet, som år utan hopp,
utan värma, utan allvar i annat än egenkärlekens anspråk ocb
egennyttans beräkningar, och som endast genom nöjets begär och
aktningen för Härdens prål i någon mån skiljer sig ilrån den, som
tillhör den åldrande, då han offrat sin lefnad åt egoismens tjenst I
tidehvarf, som hifva sin öfvervägande character af den slapphet i
handling och den lättsinnighet i seder, som äro följder af
liknöjdheten för det heliga, utsprider sig detta ålderdomens välde öfver
ungdomen till den grad, att de uppväxandes gemensamma character
till en stor del deraf bestämmes. De äro olyckliga, dessa tider;
men de olyckor, de förebåda^ äro dock af ännu svårare art. —
Men det gifves ännu andre, som väl genomlefvat ynglingaålderns
högsta evolutionsact och bära inom sitt bröst minnet af de$s heliga
erfarenhet; men de misskänna dess betydelse. De hafva en gång
varit genomträngde af dess ande; men den sinnesstämuing,
hvarigenom de då firade sin invigning till det evigas tjenst, kalla de
svärmeri och förakta den. Bekantskapen med verlden och den så
kallade erfarenhet, som deraf födes, bafva lärt dem, att detta svärmeri
icke är naturens renaste uttryck, den innerliga förnimmelsen af den
Allgodes egen vårdande hand, utan tvärtom blott den uppjagade
känslans bedrägliga morgondröm. De rigta derföre deremot ett
bittert hån, och yrka till och med dess förförande. De tillhöra
verlden och kalla derföre den seger, hvarigenom denna förmått lösrycka
dem ifrån den eviga kraft, hvaraf de i ungdomen genomträngdes,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
