Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om landtbrukets förhållande till civilisationen och bildningen (1858)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tinne. Att husdjuren miste i de nordliga climaten, nnder vintern
bållås inom bas. ftr en kind sak, eb (ku denna vigtiga omsorg om
deras helsae beskydd, i allmänhet ganska ofullständigt uppfylles. Men
en større försummelse begås i vårt landtbruk i afeeende på de
ädlare växternas skydd emot vindarna, i synnerhet de kallare. I
England anses den odlade jordens afdelning i smärre skiften och dessas
inhägnande med vallar eller bäckar, som bryta vindarnes magt, så
väsendtligt tillhöra ett väl häfdadt åkerbruk, att egendomar, som
sakna dessa inhägnader, knappt kanna säljas utan för priser, som
äro vida under deras verkliga värde. Det var i Sverige en gång
en man, som allvarligt yrkade på afbjelpandet af denna brist i det
svenska landtbruket, såsom ett ibland dettas nödvändigaste behof;
och denne man var Wahlenberg. Men uppförandet af sådana
skydds-anstalter emot vindarna och kölden är en så kostnadsdryg åtgärd,
att dess vidtagande icke kan vara att hoppas förr, än åkerbrukets
intressen uppfattas med ett vida djupare allvar än nu.
Ku kommer jag till den obestridligt vigtigaste afdelningen af
landtbruket eller den som söker att befiämja vegetationens förböjda
lif genom jordblandningar och gödsling. I Komerska åkerbruket
utgjorde dessa åtgärder, såsom bekant, en hufvudsak, och en konung
uti Italien, hvilken ansågs som deras uppfinnare, dyrkades efter rån
död, under namn af Stereulius, såsom åkerbrukets gud. Uti det
europeiska åkerbruket, som i afeeende på sina förnämsta principer
bar Bomerskt ursprung, ingår derföre gödslingen, såsom ett
nödvändigt element. Men insigten i dess verkliga betydelse har föret i
den sed naste tiden böljat utveckla sig. Att förruttnelsen af
organiska, i synnerhet auimaliska, ämnen stegrar och förböjer
vegetationens kraft, är en empirisk sats, hvarpå ingen tviflar, men
hvarige-nom den bar denna inflytelse, är en fråga, som ännu är temligen
ofullständigt besvarad. Den traditionella meningen är, att derigenom
giftes åt växterna ett ökadt materiellt näringsämne; men denna
mening är ytlig. Det är nämligen icke förruttnelsens materiella
pro-duct, som har denna förhöjande inflytelse på vegetationen, utan
förruttnelsen sjelfi som genom sin process utvecklar de flygtiga ämnen,
hvilka verka på växtlifvet icke närande, utan stimulerande, eller,
såsom man nu i agronomisk styl brukar yttra sig, driftande. Detta
blir ännu tydligare genom de upptäckter man i sednare tider gjort
af det framgångsrika användandet af ämnen, som väl svårligen
kunna betraktas såsom närande. Dessa bestå hufvudsakligen uti salter,
såsom salpeter, koksalt, kolsyrad och phosphoreyrad kalk, gips samt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
