Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams vetenskapliga character
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vanligen sammangyttra sig på empirismens yta och ofta utgöra det
största hindret för iakttagelsens rigtniug emot det verkliga och
vä-sendtliga uti phænomenerna. Men om man tager hypothesen i
allmän och stor mening och således dermed förstår den anande
förutsättningen af de tgenom iakttagelsen uppfattade phænomenernas inre
gemensamma grund, var hela hans betraktelse deraf djupt
genomträngd och det är hufvudsakligen genom den character, hvilken den
seduare derigenom erhåller, som Sydenham utöfvat och ännu
utöf-var en så mägtig inflytelse på den medicinska forskningen. En
sådan betydelse af storartad hypothes har å ena sidan hans åsigt af
deu stationära sjukdomsconstitutionen och å den andra den djupa,
men beklagligen ännu mycket dunkla aningen om
sjukdomsprocessens degenerativa moment, hvarigenom han träder i ett nära och
betydelsefullt förhållande till den rigtning, hvilken hos den
patholo-giska betraktelsen sannolikt innan kort måste blifva den
öfvervå-gande. Men den speculativc ande, som genomtränger Sydenhams
skrifter och ger en storartad character åt hans åsigter, kufvar icke
iakttagelsens frihet utan tvärtom upprätthåller den densamma, och,
i det den vänder densamma emot det stora och gemensamma,
upp-bäfver den förtrycket af de små meningarnes ensidiga rigtningar.
Men det är just emot detta småaktiga hypothesmakeri, som
stödjande sig på enskilda data upphöjer de, genom den uteslutande
betraktelsen af dessa uppkommande, abstracta begreppen till positiva
och allmänt gällande principer, som Sydenham oupphörligt ifrar. Då
åter detta förfaringssätt, som i stället att i det enskilda åskåda det
allmänna, upphöjer det förra till värdigheten och betydelsen af det
sednare och derigenom bortskymmer eller fördunklar detta, ända ifrån
methodikernas tid utgjort den såkallade empirismens arfsynd, gäller
hans protest just empirismen sjelf. Han påstår nämligen att icke
allenast det väsendtliga och verkligt betydelserika uti phænomenerna
blir genom denna method förduukladt, utan äfven sjelfva
iakttagelsen af det yttre förvriden, falsk och lögnaktig *).
*) Ibland de mänga ställen af hans skrifter, der denna protest
tydligen uttalas, vill jag anfbra följande: Porro autem in scribenda
mor-borum historia, seponatur tantisper oportet quæcumque hypothesis
phi-losophica, quæ scriptoris officium præoccupaverit; quo facto tum demum
morborum phænomena clara ac naturalia, quantumvis minuta, per se
adcuratissime adnotentur; exquisitam pictorum industriam im i tan do, qui
vel nævos et levissimas maculas in imagine exprimunt. Enimvero dici
vix potest, quot erroribus ansam præbuerint hypotheses istæ physiolo-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
