Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sydenham. Ett bidrag till medicinens culturhistoria (1845) - Sydenhams Pathologi och Nosographi
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tutioner inträda på hvarandras gebit. Detta är dock ytterst sällan
fallet med vårconstitutionen, som är den relativt svagare. Dock
finner man någon gång att sjukdomar, som tillhöra den, såsom
mässlingen och vårfrossorna, förekomma äfven efter sommarsolståndet.
Deremot händer det oftare att epidemiska sjukdomar, som först vid
höstdagjemningen uppnå sin culmination och således tillhöra
höst-constitutionen, börja redan tidigt om våren. På detta anför dock
Sydenham endast tvenne exempel, pesten och kopporna. Det synes
mig nämligen vara tydligt att Sydenham vid åtskillnaden emellan de
sjukdomar, som tillhöra höstens och vårens constitutioner, har
afse-ende icke på den tidpunkt, då de bölja, utan på den, då de uppnå
sin culmination, högsta graden af sitt epidemiska välde*)
Höstcon-stitutionen är den starkare och mägtigare, och i följd deraf är det
äfven genom complication med den, som den stationära uppnår sin
höjd och åstadkommer den sjukdomscharacter och typ, som för året
blir herrskande eller princeps. Såsom hörande till vårconstitutionen
räknar han mässlingen och vårfrossorna, samt till höstconstitutionen,
utom pesten och kopporna, choleran, rödsoten och höstfrossorna.
Fros-sorna anser han utgöra de förnämsta uttrycken af årskiftenas
constitutioner. Skiljaktigheten emellan höst och vår visar sig hos dessa
icke egentligen genom olikheterna hos typen, ty, ehuru quartantypen
uteslutande tyckes tillhöra höstconstitutionen, äro dock både
quoti-dian och tertianfrossoma gemensamma för både höst och vår.
Deremot visar sig den väsendtliga skillnaden emellan dem
hufvudsakli-gen genom höstfrossornas större längd och våda, svårare botlighet
och benägenhet att qvarlemna eller öfvergå till svåra och ofta
dödliga eftersjukdomar, såsom indurationer i underlifvet, vattusot,
skör-bjugg m. m. Vårfrossorna äro deremot sällan och, vid rigtig
behandling, nästan aldrig farliga, försvinna vanligen af sig sjelfva, om icke
förr, åtminstone vid den tidpunkt, då höstconstitutionens välde inträder.
Den enda eftersjukdom, Sydenham efter dem iakttagit, är mani,
hvilken dock icke någonsin uppkom utan genom en för långt drifven
försvagande behandling. Då vårfrossorna upphäfvas genom
höstconstitutionen, vara deremot höstfrossorna äfven in på vårskiftet, stundom
ända till dagjemningen och någon gång året om. De egentliga
tidpunkterna för början af den epidemiska grassationen af vår- och höst-
*) Jahn är af en motsatt tanke ooh påstår derföre att Sydenham
räknade kopporna och pesten såsom vårsjukdomar. Jahns Sydenham,
p. 156. Detta öfverensstämmer väl med åtskilliga Sydenhams yttranden,
men kan svårligen förenasmed hans åsigt af betydelsen af febris princeps.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
